oj blev fel... Du har hört det här förr, du vet min andlidning. Till varför jag skapar musik som inte har någon medning. Jag menar jag kommer aldrig fram till nått o. Även om jag gör det så vägrar folken bry sig så. Jag har slutat bry mig, så jag bara skriver ner att. Jag saknar vänner och familjen för att. Allt är fuckt up, bråk mellan mig och mamma. Och sen bytta skola och inga vänner går på samma. Vissa stannar kvar, vissa åker långt ifrån. Långt härifrån, ja långt i från hemifrån. Jag kommer sakna er hoppas att ni vet de. Och efter domma åren hoppas jag att vi ses mer. Att vi kan omgås som för, aldrig släppa taget. För om ni försviner så blir det dommedagen. O jag har känslor som måste komma ut. Vår brödra skap, låt den aldrig ta slut. - Jag tänker allmänt, på allt som exestrar. Runt om i världen, allt som cikelerar. Jag är fast, fast i ett mörker. Finner inte ljuset men tro mej jag försöker. - Vers 2, det blir alltid samma remsa. Först om kärleken sen om att vara ensam. Jag hatar den känslan, jag klarar knappt mer. Men jag kämpar för att kunna stå på mina ben. Men tro mej det blir svårt efter tiden. Och det blir knas att satsa allt på musiken. Jag måste skärpa mig börja tänka positift. För i hela mitt liv har allting varit negatift. Och jag vet att, att det känns fuckt. Att sin flickvän inte finns där längre knappt. För jag har fuckat upp allt totalt o. När jag tänker efter hur kan man sakna någon så? Så stort, att jag nästan inte klarar mer. Att sina bränsår bara bräns mer. Men jag kommer vänta, till du kommer en dag. Denna låten går till alla som känner som jag.
www.myspace.com/jiikkemuzic