dricker spriten och jag känner hur det bränns mot halsen blossar på min cigarett vaken under natten när gula gatulykter lyser upp mitt höstväder sitter ensam hemma, varför är jag född i världen När varenda jävel här försöker ändra mig, du dömmer mig, kan du försöka lära känna mig planterar roser i betong och du kan få dom sen men efter stunden går du hem och sedan glömmer mig över bron du bränt tog du med dig min magi du trolla bort mig, står kvar, men inget innuti jag röker spliffar som det våre sista vägen tappa krut jag står där nu på världens slut så vem är du för att dömma mig nu dricker ren absolut, tänker världen är sjuk så när flaskan är slut, kan du säga mig hur jag blev ensam som 15 år och trösta mig mjukt för, jag sluta göra hiphop nu för längesen låter beaten gå och blöder sen min bäste vän är det regn på min kind eller jag som gråter klunkar alkoholen vill ju bara bli förlåten har blivit lämnad har ingen vän i grannskapet söker efter ord jag håller mig så nattvaken så om vi möts nångång kan du möta min blick och sjung denna sång så jag vet att du finns många hejdå gjorde livet så svårt du går härifrån jag står kvar med min mikrofon har du hållt min hand har du släppt den lika snabbt har du sovit här nån natt har du säkert ångrat allt är ingen speciell är bara han som vågar vara den du håller kär i några kalla grådagar sedan glömmer du, lämnar bort ett maskrosbarn tiden går för fort, lever i ett sandkornsglas jag kanske tänker för mycket jag kanske överdriver jag kanske skapades i ensamhet i detta livet jag kanske borde sluta tända spliffar hela dan skriker upp mot skyn fan vad jag hatar jag jag vill dö ibland brukar kännas lättast så kan inte komma på vem som hade saknat mig då kan du komma till min grav med en mikrofon så jag kan sjunga där på domedan så alla förstår hur det känns och vara sig själv mot hela världen söker kärlek, hittar inget i familjeträdet jag kan ge dig allt bara lova mig sen att du ger tillbaks, vi kan dela allt min vän