Jag ställer mig vid spegeln och ser en ensam man han hade allt, nu har han ingenting Jag får ögonkontakt, dom är fyllt med tårar Han står själv, han platsar inte längre in Hans hjärta är tungt som bly, han håller i en flaska han tar en klunk, han känner att han måste fly iväg, från alla tankar som fryser ut hans själ, han kan inte längre andas han bleknar i huden, och ögonen blir svarta Nu är det bara och vänta och se hur han blir till en hög utav aska man ser att han är rädd fast han försöker att le han bevöver inte se på världen, han vet redan vad världen har att ge han försöker va stark men man ser han är svag när jag ser i hans ögon så ser jag min far men han har inte alltid varigt ensam han har haft kärlek, och han har känt sig älskad men blev lämnad ensam, och fick den känslan av att han aldrig kommer älska mer Så efter det, så blev det mer problem han blev osäker, instängd och sårad i ett rum, som inte hade några fönster och allting som hördes var han egna tårar allt va svart, fast alla andra ser ljuset 30 grader varmt, fast han själv låg där stel frusen och bad till gud, om att finna frid men allt var för sent, de finns för lite tid, till att - rätta till alla felsteg Som han gjort och jag vet de för, han försöker va stark men man ser han är svag när jag ser i hans ögon så ser jag min far
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.