du verkar inte ha lyssnat på texten så noga i den här låten? på vilket sätt menar du att jag ältar samma mening i den här låttexten? det är en text skriven till min farmor som betyder väldigt mycket för mig. Tycker du jag gnäller om min levnadssituation här så förstår jag inte riktigt.. ja jag är 26 år. jag tycker inte att jag lever på någon ursäkt? jag har snarare accepterat vem jag är & hur jag lever. jo jag är arbetslös men lever riktigt gott nu kan jag lova (har 15.200kr i mån efter skatt). jag har ett eget kontrakt på en skit fin lägenhet med 3 rum & kök (på 5648kr i mån/hyra) i barnens ögon är pappa favorit;) dom lever gott & trivs bra med mig. jag har varit bostadslös ett flertal gånger, det stämmer! men vem är du & yttra dig utan fakta? ska du höra om senast jag blev bostadslös? jag hade fått nog & ville separera från min sambo som också var barnens mor. vi hade ett kommunkontrakt då. hon sket totalt i allt, bad mig ta barnen samtidigt som hon vägrade flytta där ifrån.. folk inom kommunen kände till vår situation men gjorde inte ett piss åt saken! jag packade nån väska & några påsar med kläder & lite annat sen tog jag med mig båda barnen & gick.. (boendestödjarna & socialtjänsten visste om att jag var bostadslös nu med 2st barn också). Men de sket totalt i oss, som tur var fick vi bo hos min mamma på soffan (& hur kul/lätt tror du det var med 2st barn??). jag bet ihop & höll humöret uppe för barnens skull, men tro mig.. jag gick in & grät många gånger på toaletten under de månader vi fick bo där. (de låvade hela tiden oss en lösning, de skulle hela tiden höra av sig men gjorde aldrig det, de påstog att det varken fanns jour eller kommunlägenheter lediga.. sen en dag kommer beskedet: de har årdnat en lägenhet!!!!! "åt barnens mamma, som inte haft barnen på ett halvår då"). jag gick ner på sockontoret & sa att nu får ni fan göra nånting, det här är inte hållbart.. (då säger dom: att jag borde skämmas, som förälder, & att de inte hjälper vuxna karlar)(min boendestödjare sa: men robin du måste ju förstå att vi kvinnor har det svårare i seperationer).. till slut fick jag nog & tog saken i egna händer.. & här står jag idag, & vet du vad?? jag känner mig stolt.. du anar inte vilka djupa jävla dalar man vart nere i, men jag har aldrig släppt greppet om barnen, jag har hållt ihop familjen!!!!!!!!!!!!!!!!! så sitt du & säg att jag är en oansvarlig förälder som lever på en ursäkt??? du verkar inte veta hur saker & ting fungerar.. HUR jävla knullade folk faktiskt blir.. (P.S när jag var i tonnåren fick min pappa ett längre fängelsestraff & min mamma missbrukade DÄRFÖR placerades jag på en rad olika jourhem,familjehem,hotell,ungdomshem,behandlingshem,slussen,hvbhem,hos släktingar etc. jag flyttade ca 20 gånger på 4-5 år.. är det normalt???) säg inte att jag lever på en ursäkt när du uppenbarligen inte vet nånting