(krönika) En kärlekstext till graffiti

(krönika) En kärlekstext till graffiti

Från whoabloggen:

Världsomfattande ser graffitimålares rutiner likadana ut. Det gäller att först invänta mörkret för att sedan smyga ut, med ryggsäcken fylld med spraybrukar. Egentligen spelar det ingen roll var du är. I de flesta länder är det olagligt och polisen har ett genomgripande arbete mot graffiti.
Någon gång ibland ser man en och annan kommunalpolitiker skriva ett ilsket inlägg i tidningen, oftast om hur mycket saneringsarbetet kostar. Sedan har vi fritidsgårdsledarna, eldsjälarnas eldsjälar. De som årligen jobbar med att tjaffsa med kommunen och ge kidsen en plats att verka och utvecklas i. Men också att få kommunen att förstå att graffitiintresset är på riktigt, lika mycket på riktigt som manga och rockmusik.
Sen har vi svensson och det övriga samhället, som gärna avnjuter graffiti i promenaden genom tunneln. Men bara om det är fint och välarrangerat, lämpligen med mycket färg och glada gubbar.
Detta utan att ägna en minut åt att försöka förstå att man som målare inte alltid har tid med sådana målningar, när man ständigt måste vakta sin rygg.

Därför blev jag så förvånad när jag kom till Bay area, Kalifornien. Givetvis är det samma regler som gäller här som i Sverige: Det är olagligt och bryter du mot lagen kan du räkna med fängelse eller bot. Det som tog mig på storm var hur välorganiserade målarna var och hur jag upplevde att den allmänna attityden gentemot graffiti var.
Förstå och främst så ser man graffiti överallt: På affärer, bostäder, industrier. Några av dom är många år gamla. En del är hyllningar till Mac Dre, Oscar Grant och andra döda människor. Medan andra är tributer till kärleken, freden och de mänskliga rättigheterna. Det går inte med ord att beskriva mängden målningar och vad det gör för stadsbilden. All denna graffiti skapar en tjusningskraft starkare än ord.

Jag har sedan jag kom hit slukats in i graffitikulturen. De flesta som jag umgås med är målare och ivriga på att berätta om den egna situationen. Jag har fått följa med målare på nattliga och dagliga äventyr, gått på utställningar och fester, träffat den ena och den andra.
Det är framförallt tre situationer som jag kommer ihåg extra starkt: