Janeway-"Du är som" (gammal, inspelad text) okey, första versen e från 2001-2002, andra versen o resten från nåt år sen. tycker om texten, men inspelningen vart inte så bra, inte så nöjd me den rappen. remixen finns på www.smeten.tk Vers1: Yo, du är som… som du är/är du som, som det här: obegriplig, krånglig… Du är besvärlig Inte bara att beskriva, du är skitsnygg och härlig men ärligt,/ så är du skitstygg och jävlig och förfärlig./ Du kan va riktigt sur, som ättika Säga mycket, mindre vettiga,/ mindre viktigt, oberättigat Göra yngre flickor svettiga,/ sen såra ordentligt Kan va hård och okänslig,/ gö det svåra omänskligt Gör du så obetänkligt?/ Beklagligt! Men är det nog betagligt/ kallas det obehagligt Allt verkar ointagligt/ så jag vågar inte prata Vill ej va sågad, mindre, hatad/ och till råga på det ratad “Kan inte säga…” vad jag menar så jag plågar dig och tjatar vill inte äta, förstorar låga hinder. Matad med så mycket. Fattar inte allt själv för att den som jag vill och borde va döljs bakom självförakt… Refräng: Du är som… som jag är, som dig Det skulle handla om nån annan fast det handlar mest om mig Du är som.. jag inte är men om det är som nu Så är det som om jag är flera och som en utav är du 2ggr Vers 2: Ja, jag är som... som jag är/, är jag som, som det där När jag klandrar andra,/ svamlar, ramlar fram och samlar Samma gamla anda /där jag famlar i en flamma av för länge sedan överdammat självupphöjande Självförlöjlande,/ som ett nålstick i ögat Ta ut den ur din nästas verkar dåligt till föga Dina egna synder kan staplas ståtligt i högar Rådvisa trögar/ på som frågvisa småkisar Tråkiga,/ mot dina slutna gisslingar (? Minns inte riktigt…) (som är) förskjutna gissningar/ om förtjusta visslingar någonstans ifrån ditt inre, nu bitvis genomkammat det vill säga du som är jag men som inte är densamma Vägrar känna vid tanken,/ hemma i stanken Av ditt inbillningens ego med egenhat flemmat i flanken Och allt det här är underliga antagelser Tänk så mycket bra på två sekunder, 14 stavelser: Reffe., fast 3 ggr Slutord: Ase me, malaka/ pige pexe to poli sou! Skase, re vlaka!/ Ande, xise to moni sou! Ti me kitas, ti fes?/ Girna, fige, mi milas! Pos metras, ti les/, po patas, ti jelas? Shamiola, mi ta valeis me emas! först skulle den vara en låt till en jag var kär i, sen började personen kritiseras och tillslut förstod jag att jag egentligen skrev om mig själv. sista "versen" är grekiska och har inget me låten att göra, men det e ju coolt ändå!