-Trikkantolala- Två sanna historier. Vila i frid..
                                            
                                            Vila i frid Henni
 Har bara sett dig på bild och hört din livshistoria
 Det mor berättade var deprimerande och trist memoria
 Blond och vacker, hur kunde nån bara vara som du?
 Du var äldst, den förstfödde i en barnaskara av sju
 Finland var fosterlandet men hela familjen utvandrade
 Blankaholm i Småland var platsen ni till slut landade
 Er styvfar styrde er med järnhand i en död bondhåla
 Droger blev din räddande ängel men snart en ond vålnad
 Sexton år gammal börja du festa utanför normens ramar
 Du levde livet vilt, gick på vägen som stormen banat
 Flyttade till Stockholm och flydde människorna i hålan
 Tog allt tyngre droger för att fly känslorna o plågan
 Ruset som ärrat dina vener fick dig att sälja din kropp,
 Nånstans på vägen hade du förmått dig att svälja ditt hopp
 Du behandlades till slut, fick permis till Julhelgen
 Småsyskonen väntade på dig, men du kom inte nu heller
 Du hittades död av överdos på en toa vid Sergels Torg
 När mor berättade för mig om dig, klart jag kände sorg
 
 Vila i frid Anne
 Du var ungefär lika gammal som jag, glad och levande
 Leende va hur du såg till att en regnig dag parerades 
 Minns när ni var utklädda och hade möhippa för mamma
 Ni sminkade henne och gjorde henne rödprickig i pannan
 Nått år senare var du på fest, enda snubben med körkort,
 hade druckit, ni krockade, han kanske körde för fort?
 Blommor vid sjuksängen, kan tänka mig att trösten va klen
 När föraren klara sig och du blev lam från bröstet och ner
 Du kom tillbaka till livet, ditt leende värmde återigen
 Tårades ögon sa du "Jag vill ej att du gråter min vän"
 Du träffade en man som var dig värd och han prisade dig
 Det var i alla fall vad jag såg och vad han visade mig
 Men allt är inte perfekt och när ni hade haft ett gräl
 gav du ett ultimatum om att stanna och ett kraftigt skäl
 "Går du, dör jag" Han gick, som om han ej brydde sig alls
 En snara av en elsladd blev det sista som prydde din hals
 Det är till er mina kära mostrar som jag bidar min tid
 Med ett hopp och en inre önskan att ni nu vilar i frid