Har finslipat lite på texten nu och så.. Och nu ser den ut såhär: Jag får en konstig så kallad kallad deja vu känsla- Jag saknar tiden. Vad vet jag, kanske är det rädsa- Är berusad på känslorna som kommer fort farande- Är allmänt rädd. Rädd för att bli lämnad. Fortfarande- Ska känslorna fortfarande finnas..?- Vad är det egentligen jag vill minnas..?- Hur är det jag ska utvecklas, gå vidare och må bättre?- På ett sätt ska man kunna glömma och jag ska nå sättet- Jag sörjer ensam. Fast jag döljer sorgen med ett skratt- Kärlek gör och har gort fel och alla har druckit felens saft- Det gör fett ont att sakna. Men när ska det där onda sluta?- Jag börjar få perspektiv. Och nu på ett år ska skorna knytas- Konstiga tankar, blekt face, avbitna naglar och handsvätt- Nu är det påsen som slår och man själv är dens sandsäck- Känslorna misshandlade och man står saknande på gatan- Man lägger sig i sängs och somnar saknande på sina påslakan-
www.myspace.com/republik16 jaynez mannen