ensamma känslor när man va två var det bråk och orden var hårda/ men när man är ensam, är man ensam och har svårt att sova/ sitter vaken halva natten och tänker tillbaks/ hur bra vi hade men sen kommer man ihåg alla sänkade tal/ förklarade hur man mådde fick bara kränkade svar/ fått sår av alla tänkbara slag/ längta efter dag men av väntan blev svag/ och det är det enda svar som jag har/ på din fråga om varför det blev som det blev/ undran om vad som vart fel men ens hjärna var feg och den teg/ tår av salt, i sår det sved, inte hel, krossat glas blir aldrig helt/ finns inget jag vet, av allt som är kvar bara blir vred/ tiden är ur led och man blir alltid sen/ läs raderna som annat så kanske du vet/ hur jag känner, varför vi inte kan vara vänner/ det bränner, svider, tär och förstör/ vad som händer är att mitt hjärta och mitt allt det förgörs/ hoppas detta hörs och berör/ men missförtårs så lätt som alla saker som sägs/ alla ämnen som nämns och alla nässlor som bränns/ alla orden som känns, alla tankar som tänks/ orkar inte längre ber dig icke att förstå/ att detta år vart det bästa men ändå så svårt/ jag fäller en tår och utan att gjort fel, ber om förlåt/ att känslor som är borta kan tära så här/ vill inte lära så här, inte vägra bli läkt/ inte bära misär, inte leva det här/ livet som blåser man fryser ihjäl/ man är kall i en vinter/ som kom så snabbt men aldrig försvinner/ såren som sägs ska läka med tiden, men lider och saltet det svider/ tragglar i samma man har fastnat i gammla/ spår som man sakta går i en falsk takt/ och inte kan akta för de fällor man satt/ och lyckan som pratas om är bara samma natt/ man samlar kraft, men ett samtal tömmer/ man drömmer men av en dörrklocka blir väckt/ gråter för alla saker man sett alla läckor som läckt/ upptäckt att jorden är platt, och oavsett all balans man rammlar pladask/ i ett hål utan slut, man blir ett djur/ som försöker dölja ett tjut som alltid släpps ut/ det måste bli ett slut, hoppas jag du förstår/ jag fäller en tår och utan att gjort fel, ber om förlåt/