pappa 7 år har passerat, men jag minns det som igår jag känner mera smärta än vad som kanske framgår. mitt sinne är förrvirrat av alla frågorna, varför lämnade du mej och mamma för drogerna? du va inte mycke till pappa innan du försvann men du erbjöd din kärlek och den var sann sa att du skulle ändra på dej, men allt va illusioner, sen fick du din period med depressioner. och allt sprack. tillbaks till ruta ett, och dina ursäkter i 17 versioner. min själ har raserat, kvar är en ruin i mitt hjärta som en minne av en genuin smärta. jag hatar dej för det du gjorde och mer för det du inte gjorde, allt det där en pappa borde. du gjorde väll ditt bästa men på nått sätt gick det alltid snett ja vet att din uppväxt var hård, och att du inte hade det lätt. ser du oss från himlen och undrar hur vi mår? varför du gjorde de du gjorde är mer än ja förstår. jag drömmer mej tillbaks tills då de fortfarande fanns tid. jag älskar dej pappa... vila i frid kul med kommentarer