En av mina första seriösa texter Vet inte varför jag skrev så dyster och negativ men tyckte det var lätt och komma på. Och detta var en seriös text så ge kritik bre som dålig bara ni inte fuckar tråden. Säg gärna vad jag ska ändra och förbättra och så vidare ska spela in låteen snart. Varför får jag alltid inget Fäller tårar som döljs i regnet Vandrar ensam genom stora fält Har du nån gång kännt Hur ditt hjärta har brännt Varför har jag till jorden sänts Gömmer mig i mörket Begraver mig i tystnad Inget behov av andra Har alltid klarat mig ensam Alla borstar bort mig som damm Till underjorden jag ramlar Ställer mig upp försöker mig samla Försöker kämpa upp till toppen Alla brottar ner mig till botten Tror ibland att jag inte är av denna sorten Mörker och ensamhet är det enda jag fått Själen lever inte kvar den har jag ju sålt Sprutar ut tårar och blod från såret ingen ser Osynlig därför ingen kan mig något ge Håller allt kvar inombords fast jag varje dag ber Blir jobbigare och jobbigare till slut orkar man inte mer Allt jag närmar mig bara dör ut Kommer detta aldrig ta slut Kompisar har jag aldrig haft Massa folk som går bakom ryggen med tjaffs Blir haffad och utpekad alla skyller på svaga Har inte gjort något men kommer inte ut de hittade på en saga Alltid varit den utsatta Skäms ni inte när ni har mig untnyttjat Ni bara går förbi och skrattar Inget självförtroende det har jag tappat Är detta mitt öde Isåfall är jag inte värt ett öre Själen har dött Sår som slagen har fött Reaktionen är slött Efter allt skit jag har på den långa vandringen mött Mörker och ensamhet är det enda jag fått Själen lever inte kvar den har jag ju sålt Sprutar ut tårar och blod från såret ingen ser Osynlig därför ingen kan mig något ge Håller allt kvar inombords fast jag varje dag ber Blir jobbigare och jobbigare till slut orkar man inte mer Vandrar på vägen snart är jag framme Sagor har ett bra slut men gäller det mitt med Hedern är borta efter allt som hänt Kläderna är trasiga av fimpar som har brännt Texterna jag skriver tar mig bort från allt skit För världen känns bättre jag kastas inte hit och dit Ska ta mig upp om jag så får kämpa bit för bit Börjat nu här är mitt slit Allt är konstigt i denna värld Ensam vandrar jag alltid min långa färd Hugger vilt omkring med detta svärd Skriker intill dig blir ändå inte hörd För mörket kör bort mig Tårarna jag fäller färgas rött som blod Kan inte hålla tillbaka rinner som flod