Underground_star - Bars om mitt liv hmm... satt o skrev lite om mitt liv o alla problem... det resulterade i detta. försökte få fram nått istället för att rimma så snyggt som möjligt. ajja, läs o skriv vad ni tycker.... konstruktiv kritik helst ;P peace han vill inte gå tillbaka för det kan aldrig bli desamma/ när den enda som älskar honom e hans mamma/ han grät sig tills sömns varje natt o alla minnen från barndomen snurar bara runt o runt/ så vem vet egentligen om han bara försöker lösa sina problem varje gång som han rullar sin blunt/ hans polare sitter utplaserade över hela sverige, dom som en gång var ett par magiska bröder/ fast nu känner han bara rädsla o sorg när han tänker på sitt tragiska öde/ för det enda som kan få honom att känna sig levande kommer att sluta med döden/ han är paranoid, o fastspänd i olycka o deprission/ kört vilse i skiten och hittar ingen återvändnings zon/ hans kriminella bana startade i femman med snatteri och snus/ och fortsatte sedan neråt med stölder, misshandel o illegala rus/ han fick aldrig under sin barndom prova på att få vara uppskattad, istället vakna han upp i ett samhälle där allmänheten o socialen ville smutskasta/ sådan far sådan son, alkohol o dorgproblem på hans faders sida/ han misshandla mamman o det fick hela familjen att lida/ han har gråtit sig till sömns så länge han kan minnas, han e nu vilse ledd av droger o han vill inte finnas!/ trots att det står skrivet i pannan så ser ingen hur han känner, han har endast ett fåtal utvalda vänner/ som han kan lita på, o dom har tillsamans gått igenom det mesta/ men dom drar bara ner honom i skiten, det e därför som han önskar att han inte träffat dom flesta!/ och om han nu försvinner e han för den här världen inget annat än ett vanligt skit offer/ o ångesten smyger sig på, för i detta livet har han skrapat fram så många nit lotter/ För han hatar knarket o allt det leder till, ja, han hatar sig själv o sin egen spegel bild!/ alla fyllde sin skalle med fakta, men han sket i att lasta in/ för han va så trött på livet, skolan och att aldrig passa in,/ Så med sina fingrar i kors Ser han in i mina ögon o sluter ett löfte, ihop om att hans fiender ska hitta honom först o lämna han Skjuten i bröstet/ han orkade inte längre me drogerna så han sa upp kontakten med klicken, ville starta ett nytt liv men fick dagen efter nobben av sin flickvän/ han försöker ändå kämpa på o vara glad utåt, men gråter därinne/ så det slutar med att han lägger kniven mot armen med tårar på kinden/ han skär upp armen i ett hopp om att folk ska se o sträcka en hjälpande hand/ detta e sista chansen innan han löper linan ut o sticker i väg till drömmarnas land/ där kan han leva i lycka, det e lockande så snart lämnar nog själen/ vecklar ut sina vingar o flyr från missären/ för ”Världen e ett helvete” - visst är den? / han lever i en grå värld med ett hjärta svart som olja, Och ett tankemönster som består av hat och paranoia/ hjärnan har låst fast sig o han hittar inte ut, tänker att det kanske e bäst för allt o alla att detta får sitt slut/ men han vågar inte vika av från vägen han en gång valt, för inget kan bli som förut/ utan sina vänner i ett liv med lyckan ersatt av misär/ faller han ensam ner på knä i en panik ångest attack o inser att han kanske förtjänar det här/ som kompis så kommer ni nog aldrig att få en lojalare o tightare jävel, så passa på o njut nu innan han hunnit att knarka ihjäl sig.