En sån där trist djup text i sann Whoa-anda Ännu en text om självmord, kommentera gärna. Varför leva när livet tar död på hoppet och när världen är vackrare på insidan av ögonlocken? jag ser att vissa tankar faktiskt är sjuka men visst ser världen skev ut genom vattnet på rutan? och när gråten är borta och man torkat varje tår kanske man fortfarande inte orkar leva på men kom ihåg, att visst kan man lida men det nog ändå kan vara ganska livat på andra sidan så vandra vidare och strunta i gammalt lidande och varför då vänta på någon annan att visa dig? för självmord kan vara helt okej, när du är försvunnen jag menar, vem skulle tacka nej till ljuset i tunneln? fast på några sekunder kan livet förändras rejält så tänk på det väl, innan du låter kroppen lämna sin själ och sitt inte still och bara vänta på ett under tänk istället på att även den sämsta fågeln sjunger.