En sten i taget [Spoken Word] jag lever det här livet på mitt eget sätt, men enligt er är det här livet inte regelrätt, för det här livet är verkligen spegelvänt. byggstenar faller i vårat samhälles tegelvägg. ni förvränger mitt leende ansikte, när jag försöker göda den magra sanningen, ni försöker bara döda den magra sanningen, ni kommer förstöra den glada framtiden. vägrar sitta tyst och be en ohörd bordsbön , ni har redan lyckats att få den här stubinen att antända . vägrar vara med i kören och sjunga tondövt , hellre ensam än med folk som dansar till musiken utan taktkänsla. kan inte leva under isen , kan inte leva ett dubbelliv . kan inte leva i skuggans rike , för att vara en passande pusselbit . men jag har lyckats ett hitta ett motgift! ett motgift mot skitjobbig panikångest ! mitt eget motgift är hoppet! hoppet om att lyckan bara fastnat i något av de millånga trafikstoppen . slet jag nu sönder helheten när jag säger att det sista var otrevliga lögner? förlåt mig. mitt enda hopp är att någon gång få sova den eviga sömnen . lyfter en sten i taget och väntar på mitt motgift mot panikångest... OM SANNINGEN SKA FRAM! allt jag säger är bara ord som fyller mina tomma klagosånger, och klagosånger dämpar iallafall min jävla vardagsångest.