Graffiti [Dikt] Beskrivning: Tomhet, smärta, tankar och tankar och tankar och vägar ut. Jag är för god för att hata dig men ändå lever jag med hatet som kärlekens svans och jag klandrade mig själv för något du har gjort och letade fel. Jag hittade fler och när jag såg dom sjönk jag ännu mer. Vem som helst skulle gå under med mitt självförtroende men jag har lärt mig att sparka undan, svälja spyorna och blunda när strålkastarljusen bländar för hårt och jag tror inte ens du ser att jag är sårbar. Men jag har skrattat åt det som sårar och jag har vänt på det du känner och jag har svalt verkligheten och någon har sagt; Kalle, det är inte konstigt att du är trasig i ditt inre. Nu sväljer jag den sorgliga och självständiga populärkulturen i min rostiga strupe och lägger pengar på sånt som tar mig bort för jag lägger pengar på skivor och annan medicin. Nu är du en brustablett i mig som sakta löses upp och det smakar så otroligt beskt. Finns det någon som är stark nog att resa mig upp? Du målade mitt hjärta med kärlek och graffiti men vet du hur lång tid det tar att sanera?