Hon är arton år (Dikt/novell)
Hej hej. Innan ni läser så vill jag att ni ska veta att den inte handlar om mig
Hon är arton år, arton år och hennes handleder är redan mönstrade med ljusröda tigerränder . Tigerränder som hon väntar på ska bli rosa och till slut vita. Vill inte att de ska synas, vill inte att de ska berätta historian om henne, hon vill behålla sig i skuggan, i hemlighet.
Förut brukade hon försöka måla av livet, kanske skulle de andra se då? Om hon satte upp det på papper och visade dem? Men hon har gett upp det nu, försöker inte längre fånga livet och fästa i en tavelram. Hon kommer ändå aldrig att lyckas.
Det finns flera mil garn i hennes huvud, ett hoptrasslat virrvarr av knutar som hon inte kan hitta änden på. Det kliar och svider och skriker där innanför, skrik som hon inte lyckas tolka. Hon balanserar på en lina, på gränsen mellan liv och ickeliv, och vet inte vilket håll hon kommer falla åt. (fastän den enda vägen hon kan falla egentligen är neråt)
Hon vet inte, har inga svar, och oavbrutet ställs det henne frågor. Ännu fler garnnystan som trycks in i hennes huvud, trasslar ihop sig. Om hon blundar och stänger dörren in kanske ingen kan nå henne, knyta fler knutar? Kanske skriken tystnar?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|