Eskapism (dikt)

Eskapism (dikt)

(dås) -

dovt dimhölje av bakgrundsbrus
i ett lager ljud, en vägg över kvarteren
som i ett svep tapetserar med kammarmusik,
och vår andning stryps då ljudbanken möter
våra tankar...

och dränker dem,
och sänker dem,
och kränker dem,

och så tänker de att vi är maktlösa.

bedövade möjligtvis, när konfettiregnet faller fritt som napalmbomber,
över våra huvuden,
kluster av frihet, och fantasi, och drömmar och kärlek
som rivits ner i små, små, små, små bitar

som slår oss.
och de når oss.
och de får oss -

att känna oss avdomnade och pömsiga,

och jag önskar, att den ömmande känslan av
omtöcknande övergav oss, så vi kan glömma
de mardrömmar som avkunnar det vakum som omringar oss.

för de bär oss alla,
och de klär oss alla,
och de är oss alla,

och de skär bort alla trådar som trasslar

om vi marionettdockor försöker bryta oss ut.
och när vi ryter med ljud får vi se hur impulsen glider ut för ett stup,
och tiden tar slut, och kvar lämnas evigheten,
en avgränsad meningslöshet, en vag känsla av tomhet.

någon sa att hoppet är det sista som överger människan,
men idag,
när hoppet somnat in i chockartat stillestånd
och alla våra drömmar är skottskadade villebråd,
och hur många gränskrig vi än får bevittna,
lyckas våra hjärtan alltid söka asyl -
... hos uttrycken.
för det finns något som aldrig kommer överge oss:



de kan aldrig mörda våra röster.
och även om vi får skörda förlust, efter förlust, efter förlust
kommer de alltid få höra våra röster:



vi kanske skriver för oss själva.
men vi skriker för alla som:

... kallsvettas och känner abstinens efter improvisationen.
denna sinnliga njutning,
detta innerliga begär,
denna minnesrika känsla,
som gömt sig under det vita täcket i vintertid,
och hur vi än i tusenfalt åstundar dess värme,
kommer den alltid vara fast under frusen mark.
tusen tack! ... för atomvintern och fantombilden av ingenting.

och vi kanske lider i ensamhet,
men vi skriker för hela vår mänsklighet
när vi tar till ton och takt,
och gör oss hörda genom ordets makt.

så prata - för alla gånger de tystat din röst!
tala - för alla gånger de hyschat din röst!
klaga - för alla gånger de minskat din röst!
gapa - för alla gånger de piskat din röst!

och skrik - för alla de som aldrig fått yttra sin röst!

för vi ska resa oss och kräva annat än statistroller.
för vi ska resa oss och kräva att själva bli regissörer!
tystnad, tagning, bryt!

och vi bryter oss loss;

och tänk - för alla bomber vi låtit falla över våra huvuden!
och känn - för alla sånger vi låtit framföra i sömnen!
och dansa - för alla gånger vi låtit de rycka i våra trådar!
och andas - för all ångest vi låtit förtrycka våra nyck!

och lev - för alla de offer som blivit bedövade livet!