anikken - [Kväll redan imorgon]
Jag spottar av ilska när kampen är slut. Ni är stolta att vinna
för folk ler så glatt, med händerna knuta & korsade fingrar
Tryck ner på allt o alla tills ni båda har ralmat
För känslan av ensamhet är för att ingen vågar att chansa
Här står vi och stampar, i samma stund i samma tid
& får en kallsup av verkligheten i samma brun som vi kastas i
Det är enkelt att spela glad o snäll tills man lämnar efterfesten
vaknar med illamående, huvet under täcket o stängda persiener
Det är bara svaga sinnen som lever för att skapa twister
när dom egentligen bara är bittra för dom glömt bort barnet i sig
Så när sista droppen har runnit, då önskar man att man vetat
Att när det kommer till kritan är man villig att dö för att få leva
Och då väntar man tills man blir ledsen och arg
och läntar fram tills man inte känner pressen från allt
Klart man ryggar tillbax, men dagen då alla vapen ska samlas
Kan du stödja dig på en arm och ta dig i kragen med andra
Så jag får tacka för maten
Packa min sadel
Och ladda mitt vapen
Men det är svårt att sikta rätt i ett virrvarr av orättvisor
... I den nattsvarta dagen
Inne på en annan tappning o man får en andra chansning
.. För att misslyckas ..
Och föda sig själv genom någon annans tallrik
/anikken the anique