Hubler - Vandrar i mörkret, bländad av ljuset
Jag fastnar i skiten & allt jag ser är minnen av tiden som gått,
och jag måste få det ur mig, så jag sitter och skriver om nått,
som jag borde glömma, men har inte funnit kraften att vandra,
och ser dig hela tiden, dold, men alltid under allting det andra,
och plötsligt är jag i mitten av spiralen mellan himmel & hat,
efter den vintern som var, finns jag nu kvar bland dom minnen som inte blev av...
Jag skriker & gråter, men är på samma gång tyst blanda andra,
det svider i såret, varje gång jag undrar om du kysst nån annan,
För den vintern som var, var inte så bra tills jag hittade dig,
som kom som lösningen till allt i mitt liv som inte var rätt,
Och du lovade mig att det var vi för alltid & jag lova det samma,
men du sa att du var rädd för att såra mig & inte vågade stanna,
jag älskar dig trots allt som har hänt, vet knappt hur de känns,
för mitt liv har tagit slut... men jag har inte fattat det än,
Jag vill inte längre, inte utan min själsfrände
Efter att jag jagat horisonten, men slutat vid världsänden,
Jag ramlar
Jag faller
Jag bryter ihop och faller på knä
Jag ramlar
Jag fallar
Men jag måste vandra min väg, och tacka för mig.
Jag kommer kanske aldrig mera säga att jag älskar dig.
Det får mig att gråta.
http://www.soundcloud.com/adamkross
|