Det brusiga knastert
Nålen når vinylen, jag älskar det där brusiga knastert
Och jag älskar Luther Vandoss sköna röst och ljuvliga takter
Undrar varför man inte spelar glada låtar
när man är nere och deprimerad..
Jag spelar endast sorliga soulbalader så jag kan gråta
Tar det åt maj, känner det i själen, det skär i hjärtat
men lättar på ångesten i bröstet så jag slipper bära smärtan
Musiken hjälper mig genom dagen, när det är hetsigt och ruggigt
Greppar pennan och skriver tills spetsen blir trubbig
Poesi blir terapi, men för dig kanske texten är flummig
Jag kommer ihåg bruna bitar och gråa moln, resten är suddigt
När ni softar i solen en varm julidag
tänker jag på att om det regnar idag blir det en ljuvlig start
en mulen dag, då njuter jag...
För regnet som piskar mot rutan förstår mig så väl
Det är som den delar sina tårar med en gråtande själ
Likt regndropparna på rutan rinner åren iväg
Och genom alla dessa år är det konstigt att inte såren har läkt
Mamma sa alltid, det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder
Nu når nålen vinylen igen, jag spelar lite jazz och funk
Fortfarande omringad av aroman från hasch och skunk
Det svarta molnet ovanför mitt huvud består
Så jag kan lika bra va stukad ändå av knudan i år
igen, igen, igen och igen...
Åren försvinner, tiden står stilla medan min framtid rusar
Det är en ond cirkel som aldrig slutar, för jag är alltid Stukad!
Dem säger att tid är pengar, men folk har inte tid att leva
Livet är ett helvete sen dör du, så jag lever livet stenad
Ändå är jag som en zombie, levande död
Du hittar mig bland dimman, jag är nere men hög
Klockan är 04.05...
så jag tar en sista titt ut genom fönstret,
på regnet och njuter av stunden
Sen tar jag ett sista bloss och lägger huvet mot kudden
Softar till tonerna av Delfonics ljuvliga takter
Sen sluter jag mina ögon och somnar till det brusiga knastert
"Tried to freeze time that's why I iced the face of my watch" - AZ
|