Kalla det vad du vill... känns som det kvittar...
Vers1:
Jag lättar på hjärtat i ord men smärtan sitter djupare
och mina försök att rätta till allt gör hjärnan sjukare
skärpan blir ofokuserad & sältan spåras längst kinden
blir till istappar i vinden som kyler till och försvinner
jag bryr mig inte, styr heller inget om framtiden brinner
yrvinden gör mig yr i sinnet så jag syr mina ord på skinnet
spyr på alla hot, flyr från alla mord för allt är redan givet
nedskrivet, från skit till siden tar jag mig sakta fram i livet
Ref:
Tänker inte vända om ännu en gång för att hindra dig
skänker inte mina tankar för att något ska ändra mig
men det som blänker kommer förändra oss snart
för när vi båda ser ljuset är det inte långt ifrån klart
Vers2:
Jag har gjort allt i min makt och sagt vad jag har kunnat
Sparade ingen kraft utan satsade allt men det sprack & dunsta
förvarade framför allt min charm innan jag försvann i det dunkla
mördade mina tankar, skördade min ganja & började flumma
gjorde dumma saker, borde anat att det skar sig redan då
men jag står kvar nu ändå & ser när du går men jag förstår
Faktiskt inte ett jävla skit, jag fanns alltid & nu är allt borta
vart du plötsligt allergisk på oss? för du bara fnös & spotta
Äh... en snabb text i trisstessen på jobbet...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|