maximum - hjärta
kan ingenting göra än att låta tårarna falla
för ingenting håller, det vi lovat varandra
traskar runt på samma gamla Söder
och dyker du upp blir det bara
samma gamla kalla möten ..
jag vill kunna berätta vad jag tycker o tänker
jag vill prata med dig glatt men dysterheten bränner
förlåt om jag inte kan ge ett leende på läpparna
det har blivit alltför mkt grubbel sent in på nätterna
o jag har kommit underfunn med att vad jag än säger
kommer jag aldrig gå en dag utan saknad efter henne
vill måla bilder men det går ju inte
allt jag har kvar är ensamhet o gårdagens minnen
jag hade satsat för att vinna
men försatte mig i nattsvart dimma..
Har gått igenom så mycket att minnena tär på mig
jag vill skunka ner i jorden för jag är så innerligt kär i dig
du kommer nog aldrig förstå
hur du o jag inte alls är på samma nivå
du har glömt o gått vidare trots det vi hade
medans jag sitter själv och drömmer
om att hålla dig i handen ..
jag skulle hållt så hårt, aldrig släppa taget
en ständig dröm då jag vandrar själv i staden
jag vet såklart att inget varar evigt
men att inte försöka alls lär väl ändå inte ha nån mening?
men jag kan inte klandra ,
då jag sorglig nog begick misstag, innan jag ville satsa.
så ångerfull och full av förvirring
aldrig i tid, alltid för sent eller för tidigt..
jag vill vara med nån som dig under livets gång
men du har dina moln o jag kan inte skingra dom
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|