Kistan den vita. Första gången jag lägger upp något här, positiv och negativ kritik önskas. En dikt som skrevs när min mormor avled. Hatar ni, tar er inte tid att skriva någon meningslöst klagomål. :) Skrev klart denna för ca 2 år sedan.
Kistan den Vita.
Jag steg in i kyrkanDen var välsmyckad och finMen snart föll min glada minFramåt, efter gången jag gickEn stor klump i halsen jag fick.Rakt framför min blick, en stor chock jag fickJag kom ihåg varför jag var därFör en nära, för en kärPå fyra ben, vit av träJag tänkte bara: usch och bläFramför mina ögon där stod denSmyckad av rosor, byggd av trä av något slagAlla ska vi ligga där en dagKistan den stora, den vackraKärleken och sorgen flödade, liksom de tårar som rannMin mor jag hade tätt i min famnMin mammas mor, vila du i fridAlla ska vi kämpa på i denna stridMen då man känner sig nereTänk på dina nära och käraOch allt du har kvar att läraMänniskan är en av sitt slag.Liv efter döden, vad vet jag?