okänd avsändare - det sista
En omodern Veritas från ett liv som blev bortglömt
Som sjunger på sin sista vers, men utan någon sångröst
Typen som sitter och äter ensam varje dag
Kan bara laga en maträtt så han äter jämt samma mat
Förtidspensionerd och saknar barnbarnen i sin omgivning
Folk beskriver han som avslagen, mogen men ändå mångsidig
Fast det stämmer ju inte, utan..han är ensam
Han vill sitta i gamla stan och ta en öl på nån uteservering
och skapa ett rum omkring sig gjort av ljudisolering
Men ändå kunna ta vara på dagen som morgonen sänder
För att sen berätta om den för barnbarnen på ålderdomshemmet
Har gråtit floder över detta och har nu ett helt hav att drunkna i
Men jag vill inte dö, jag vill klunka vin och ha en festbjudning
Där lyckan servers med nubbe, potatis och kräftstuvning
Jag vill gå från trånga gränder ut till långa stränder
Där jag kan springa fritt och inte åldras längre
Det var mig som berättelsen handlade om
Ett liv som bara kastas bort
Sitter nu här med min flaska rom
Tar fram pistolen, skjuter mig själv och laddar om
Om man frågar vem Du är, svara:- Jag är grabben, som lever.
Och om dom frågar vad gör Du, så svara - Allt och ingenting, jag lever i tiden..."
|