konstgjord - när du drömmer, kom ihåg mig då för dom som läser, texten säger väl själv vad den handlar om. behöver inte skriva så mycket mer här.skrev den till och om dåtid och nutid, mest dåtid.lämna gärna kommentarer och kritik.Alla vet att jag har slitit som fanMen vad jag än gjort, så har jag skrivit ner alltDet blev min dagbok fast på ett annat sättFår ut känslor och det får mig att andas igenHar inge tvivel om att livet går vidareÄven om kärlek hela tiden möter svikareMen jag har klarat mig i flera årÄven om jag tänker på hur vi levde dåMen ingenting ska få förstöra migOch om nån sviker får jag väl träffa döden självHur som helst är jag väldigt tankspriddOch inser att mitt liv enligt världen är svartvittMen hur mycket det än smärtar att säga detSå är du bara en av en som jag en gång älskadeFör längesedan, finns inte kvar längreMen hur jag än försöker, kan jag aldrig hata digRef.För jag har levt mitt liv med glädje och gråtJag har saknat, förlorat och kämpat för tvåJag överlevde, men känslan bestårKanske vi ses när jag glömt våra årJag hatar och älskar, för båda känns rättmen kommer aldrig att se dig som vänförlåt för det mesta, du gjorde det svårtMen när du drömmer, kom ihåg mig dåJag är helt förlorad och det är sanningenMin största rädsla är att förbli halv igenMen jag har gått igenom dalar och bergOch det är knappast för att få vara med digOm mina ord smärtar, kan du gå din vägFör enligt mig vet du inte vad ’sårad’ innebärDå skulle du ha känt i ditt inreAtt tårar inte bara existerar i filmerDu kan kalla mig monsterMen det var du som gav mig en känsla av sorgerOch ni kan aldrig förstå migFör jag hade Sofia och hon skratta åt sårenNi kanske såg hur jag ledMen gjorde ingenting och det gör frågorna flerMen alla såg hur jag älska digOch även fast jag gråter så kan ingen rädda mig