Mvh - Ljuspunkter på natthimlen (poesi)
Sommarnattsvärme, studsmatta och stjärnor på natthimlen
Två stenade pojkar med bara glädje i ansiktet
Vi låg där någon timma, och skrattade åt livet
Första gången jag kände att hjärtat bankade för frihet
Vi deckade sen, men jag kan berätta för dig
Att jag har tänkt på stjärnor, ända sen dess
Min filosofi är att natthimlen avspeglar
Vår tillvaro tills vi ligger under markskikten vid gravstenar
För stjärnorna är ljuspunkter i livet
Medan allt det svarta är det som Lucifer bedriver
För om du ska minnas tillbaka, eller tittar nån klar natt
Så kommer du att se stjärnor som glittrar som bara
Stjärnor kan......
Framför allt svart
Lycka är inte gröna pappersbuntar eller grönt i pappersbluntar!
Trots att jag har mitt umgänge i flummkretsen
Så vet jag att stjärnor har skapat de flesta grundämnen
Vilket betyder att vi är gjorda av stjärnstoft
Och det är nog det ända som skolan har lärt oss
Känner inget värde i hat, inte längre djävulens slav
Utan ett av alla stjärnornas barn
Släng en kommentar, gillar någon sånt här?, eller är det bara jag som blev nöjd? Det här är alltså en genomtänkt idee, och inte bara någon som jag skriver.
Det var en gång en rappare som ville vara som alla andra, och plötsligt var han unik.
|