Kliver in i det djupa & kommer inte ur En text som jag e nöjd över och ville väl kanske ha lite åsikter... Jag följer den skuggbelagda stigen & kvistar knakar vid fötternarösten till det underbara inre säger inget men fasas av rötternaDet skulle vara ödestigert att tappa balansen nu, ensam i mörkretvärlden är överdrivet sansad, ett inslag av ironi för skeva lögnerFamlar vidare övergiven & utlämnad åt ödet med ljuv stämmamen det tjänar inget till, mitt namn kommer aldrig att nämnasÄr inte rik & dom ända kronor jag har är dom jag sågar ner självhar frågat om hjälp, fast det tar månader och inget har häntbroar har bränts & jag står ensam kvar med jorden som vänså jag går igenom skogen för att uppleva liv som jag aldrig känntTimmarna rusar förbi & allt känns som om det hastigt lämnats,fingrarna stelnar & frosten läggs som en yta för att skrämmasmen efter ett liv i ett ispalats smälter jag ytan som reser raggmålen helgar medlen men jag vänder spegeln & speglar aggJag finns här nu & stannar ända tills min tid är kommen att ändrasAtt alltid ska gå samma väg är skadligt speciellt utan vänskap