En helt vanlig kväll.
Kvällen är kommen och jag har precis fixat en jolleDet är dags för ännu en natt då man chillar med holkenFör att slippa minnas sitt knas och lindra sin ångestJag börjar plinga till folket och ringa upp vännerOch vi bestämmer en plats om en timma i duggregnetJag träffar mitt umgänge i en av slumställets gränderBlazar en och tänker på alla dom vänner jag kändeJag minns en vän speciellt, hans mamma var cancersjukHan var den första av oss som fastna i ett haschmissbrukDet är en ond jäkla cirkel och den är svår att ta sig urFör när man väl kommer till insikt är man alltid stukHan jag tänker på fick LVU, sen var hans framtid slutEtt domstolsbeslut och sen hade hans liv fallit ituKlockan är kvart i sju när jag vandrar mot mitt husSätter mig i soffan, scrubs börjar ju om nån minutDet håller på till åtta så jag kan flumma och softaBenga in i TV'tillsammans med mina rullade holkar
Jag tänder några ljus, det är en av mina haschvanorTjugoett börjar efterlyst och jag har saknat Hasse AroDet är ur problem han framställer som jag hämtar min kraftFör är samhället fucked slipper jag va ensam inattJag känner mig matt för på radion liras klassisk musikJag minns kompisitören som en man utan massiv publikKanske är det därför jag trivs med hans stycke av tonerDom beskriver ensamheten bättre än jag lyckas med ordenDet kittlar i foten, jag tror att den har legat still för längeFör om man stampar på samma plats försvinner känselnMen att inte flytta foten härifrån gör livet enkeltDärför lär jag sitta fast i hoodet tills tidens ändeMen skiten vänder, redan klockan 23 då det är Oz på TVBorde uppskatta mitt knas efter att ha sett hur dom leverLjusen brann inte ner så jag antar att dom brinner än Dom blir mina stjärnor när molnen hopas på himmelenOch påminner mig om mitt knas.
Konstruktiv kritik är kul. Allt som gör så man utvecklas är schysst:)