VillE - livsberättelsen
Yo, detta är min livshistoria, lyssna...
Redan sen jag var liten har jag kännt tungt ansvar/
det finns dessa da'r, där allting dåligt är kvar.
när jag var 7 fick jag knyta av skorna på min fulla far/
och sedan se på när han sedan somna i vårt badkar.
och när sedan min far slog sönder våran lägenhet/
var det bara för mamma att kicka ut han till gatans enhet.
efter detta har hans liv kantats av upp- och nergångar/
det har fått mig att ta illa, själen mig bara fångar.
som i en isolering, jag finner ingen utväg ur detta/
jag måste få tankarna lätta, efter varje trång liten etta.
och mitt hat måste jag fäkta, även om jag inte vill/
men ibland går det inte, och jag skriker ut; I'll still kill!
ref.
ibland känns allting bara förjävligt o helt fel/
för jag är inte hel, och kroppen blir ofta helt stel
det är då jag tänker tillbaks på min räddande famiilj/
som jag har vid min sida och som hela tiden finns.
Jag har bott, på alla möjliga ställen runt om i stan/
om jag flyttar till nåt nytt, ska vi flytta andra dan.
simonstorp, Åby, torshag, vilbergen, ljura, oh nu stan/
men nu flyttar jag till haga och det blir nog inte så bra.
men jag hoppas på det bästa, och att det blir skitbra/
det var så mamma sa, och det hoppas jag verkligen, ja.
men det är sånt som märks, och det är en tid tills dess/
vi får se vad som händer, hoppas jag inte blir helt less.
nog snackat om det, för visst nog har jag det bra nu/
men hejdå nu, if you don't stop listen i swear i will kill you.
ref.
ibland känns allting bara förjävligt o helt fel/
för jag är inte hel, och kroppen blir ofta helt stel
det är då jag tänker tillbaks på min räddande famiilj/
som jag har vid min sida och som hela tiden finns.
Skrev den lite fort... Kritik uppskattas stenhåååårt!
behöver ingen signatur, ni alla vet redan vem jag är.
|