Alkoholist DIKT
DIKT
Tiden är bortkastad,
nu låter jag tårarna falla ner på pappret,
jag lägger raderna på beatet och nynnar till takten,
Just nu fungerar inget alls,
försiktigt för jag kniven emot min hals,
Allting blir bara så jävla fel,
Och även om jag verkligen försöker fallar jag ner,
Jag doftar något mellan alkohol och nikotin,
Natten är så ensam som jag en ensam individ,
Jag för en en gång flaskan emot min mun,
Och lovar att de blir den sista men sviker i nästa stund,
Med pennan på pappret och ciggen i munnen,
Försöker jag driva mitt kaos till lugnet,
Somliga kan kalla mig alkolist,
En sådan som lever för sin sprit,
Skulle nog kalla mig själv en konstnär,
som lever för att leva i sin egna atmosfär,
För va vore jag utan textraderna och mitt papper?
Jag skulle inte vara en konstnär som skapar något vackert,
Musiken har blivit till mitt liv,
I början var det mitt tidfördriv som alkolist,
Men efter ett tag blev allting viktigare och intressant,
De var som om samhället gett aliksen en chans,
Alla AA-möten har inte hjälpt ett piss,
Jag går dit och berättar hur mycket jag älskar sprit
och att jag hatar mitt liv,
De har vilselett mig in i ett hav av dimmor,
Allt ljus jag ser är genom rullgardinerns stimmor,
Jag är en narkoman av alkohol,
När du en gång kommit ifatt kommer du inte ifrån,
Utan alkohol känns de som om jag inte finns,
men nu, nu har jag fortfarande min sprit,
Kritik?
Spiken som sticker ut får smaka på hammaren.
|