casus... jag mår värre nu jag har aldrig vågat frågaför jag är rädd för tårarsom aldrig rinner nerför min kindför jag håller så jag orkar, och jag vill ha svaren som sårar men jag orkar inte gråta.jag orkar inte gå igenom allt igenför jag får alltid det krossade glasetoch jag orkar inte älska igenär så trött på det ständiga tjatet.allting som vi nånsin har skapatslutade som allting jag hataroch jag vill visa min avsky bara tanken gör att jag snart spyrvet du hur ont det gör när jag ser dig gå förbiutan nån blick av ångest eller ens nån viskav nån saknad, jag vill känna mig saknad.jag vet att en text inte gör nåt bättremen jag har aldrig heller mått värreså det spelar aldrig nån roll hur mycket du serför så mycket fel som du blev e bara fegt.