Svenskens fantasi om Invandrare
Jag skriver på den berättelsen haha. Eftersom jag inte fick många kommentarer på den andra så slänger jag del 1 här med... Varje del kommer att vara 10 bars. Första delen så är det mest om svenskens uppfattning om utlänningar men på sista raden då så kommer det riktiga berättelsen. Det kanske inte är så svårt och fatta vem som är vem men jag skriver... Kommentera please!
Pappan är kurd och han har en pappa som blir barnets farfar.
Mamman är svensk och hon har en pappa som blir då morfar.
Och andra kommer in i serien kanske Del 3/Del 4.
Barnet är en pojke.
Del 1
Jag är blatten snedstreck svenskarnas talang
Medans dom dricker varmt te på ett berg o tänker vaffan!
Vaffan ska han komma till vårt land o leka man?
Jobba svart o äta kebab det är allt dom kan
Dom är inte en o två utan dom är tusentals släktingar
Men vi bryr oss knappt för vad är deras förväntningar?
Dom är så jävla många man kan se dom som myror
Vi får inte kalla dom blatte, men dom får kalla oss för slynor!
Jag ser dom överallt, jag ser dom med min dotter på stan
Men sen kommer dagen svensken blir morfar till kurdens barn
Del 2
10 månader senare:
Morfar har bestämt sig att barnet ska heta Svennis
Farfar säger Ahmed eftersom det är en mtv-kändis
Morfar säger: han är en terrorist, jag ska visa dig kom!
Farfar svarar: svenne jävel, vad är det felet med dom?
Mamma säger: sluta bråka nu, hjälp mig med att byta blöja!
Farfar säger: för det första du måste vänja dig vid slöja!
Morfar går till dottern och säger: allt kommer ordna sig
Dottern svarar: okej, men pappa snälla sluta såra mig!
Dottern pustar ut och ser att klockan är fem
Precis när hon kollar på klockan, så kommer pappa hem.
Denna texten syns under varje inlägg du skriver i forumen. Du får inte ha mer än tre rader i din forumsignatur för att det inte ska ta för stor plats i forumen.
|