Utrivna kapitel Okej först och främst har jag aldrig hållt på med sånt här tidigare. Men så gick det fel med en tjej och av nån anledning ville jag skriva ner det i ord.. så blev det så här.Kanske blev lite långt .. och flummigt! Hur som helst:Hon lät mig titta i sin bok, men vissa kapitel var utrivnaBlev dock kär i det jag kunde läsa för orden var så välskrivnamen fläckarna av tårar runt hennes utrivna kapitelfick tankarna att gå och spekulera runt denna försvunna epistelpå sidorna efteråt så kunde man ana vissa referenser om sorgatt det lämnat spår i form av sår som låsts in i en borgen borg byggd av hemligheter där ord inte gör ett ljudoch tystnaden skriker och sticker ut som när man får gåshudoch vad som egentligen hände detta kapitel vet bara hon och Gudså jag ler och spelar som att jag ändå ingenting märktmen att hon tycks ana att jag vet gör budskapet bara mer stärktså det är på detta vis, som jag delas en hand så orättvisatt oavsett hur jag spelar den så styckas jag som en griskvarstår är minnena från då jag inte sett denna hemlighetoch då hon kunde uppskatta att hon visste att jag ingenting vetså att i slutändan blev hon istället ett kapitel jag vill riva utmen innerst inne är det nog att kapitel som jag vill skriva utär det här verkligen slutet, är det så här som det ska avslutas?jag vill skriva om kapitlet igen men långsammare så att det kan avnjutasmen lika flyktigt som det kom så flyktar det igen och försvinneroch likt en dröm lämnar erfarenheten mig i ett mörkt skimmervar det en dålig dröm eller helt enkelt en bra mardröm?åtminstone skön sömn med besk eftersmak i både tid och rummen dessa frågor behöver inte ställas för nu är boken slutenfråntagen från mig, det här är krig och jag blev beskjutenmen jag går ner med ett leende på läpparna och med skratt i strupenoch jag kan glömma alla besluten, för ödet tycks vara gjutenmen jag kan ändå inte låta bli att vilja knäcka denna nötnyfikenheten driver mig till att få veta hur hemligheten lätdet skulle kunna vara värt, att ta sig an ett skott till eller såett skott till eller två, för att få veta vad som hände dåskulle jag då lättare kunna förstå vad hon baserade sitt beslut påeller lämnas förvirrad som en blind man i korsning utan ledhundså jag ler en stund, lutar mig tillbaka och tänker tillför hon kan stänga sin bok men jag kan reflektera hur mycket jag villför hur ska man glömma bort den bästa bok man nånsin lästett par månader har gått och situationen har nu jästdet gick för fort för att jag själv skulle se vad som händeså jag märkte varken när det först gick fel eller när det vändetjurigt utgick jag från en position som jag aldrig hadelurigt slutgick det att jag skulle få vad jag alltid hadefrustrationen växte, jag fick spader, ville inte veta av de'tills hon till sist sade att hon inte vill bli upptagenhon sa till mig att jag inte kunde ta hennes frihetironiskt med tanke på att jag inte ville ta, utan gemen nu kan jag medge att jag inte kunde seoch på grund av det, så pratar hon och jag aldrig mer.