Ingenting alls...

Ingenting alls...

Tju.
Är nybörjare när det gäller skrivandet,
det här är nog min andra/tredje text...
Är inte särskilt bra på det ännu, skrev bara ner lite tankar...
Kritik uppskattas!
-------------------------------
Vet du hur det är,
när den du verkligen älskade inte finns nå mera?
Hur det känns,
när du ber dina vänner om hjälp men bara blir ignorerad?

Efter allt som hänt, är det inte mycket som kvarstår
efter 15 år av knivar i ryggen är det klart att man har sår
När du ständigt får höra av andra att du bara är en nolla med haschblod
som om jag inte redan mådde kasst nog...
Om man kan döda sina känslor ligger jag bakom ett massmord

För tårar är något som jag fäller sällan
är varken levande eller död, är något där emellan
Döljer mina känslor och låser inne min sorg och ilska
vill inte veta hur det kommer sluta den dagen det kommer brista
För när det väl brister så kan saker bli fucked
du har för mycket hat och aggression, det är vad dom sagt

Börjar mer och mer likna den jag avskyr, min pappa
en våldsam aggresiv jävel som aldrig verkar fatta
Att folk bli sårade av det han håller på med
såhär vill jag fan inte må mer....

Allt som finns kvar av det som betydde är bara aska
mamma är less på skiten, därför tar hon till flaskan
Folk ser mig som ett skämt, dom bara skrattar
fattar inte alls att jag faktiskt har fastnat
Fastnat på botten, tillsammans med problemen
utvägen finns där någonstans, fast jag kan inte se den...

Vill bara känna mig älskad, jag ber till ovan
snälla snälla, låt mig inte drunkna i tårar
För trots att jag mår dåligt nu så vill jag ge livet en chans
vill va lycklig och nöjd, men just nu är jag ingenting alls....