Ungdomsminnen pt. 4
Det här är en vändpunkt i serien.. eller ja, texten innan vändpunkten kanske. Anyways, formatet är lite annorlunda än dom tidigar
..Ett inbrott planerades för att höja våran brottstatistik
så det blev ett inbrott i vår lokala konsumbutik....
själva bytet av brottet var ingenting:
bara några chipspåsar och en limpa cigg
allting gick smärtfritt även fast det var läskigt
men det var väl detta som vi kalla för spänning
det borde nog ha varit dags för förändring
av allting som hände men istället kom
nästa brott snabbt på beställning:
spänningen avtog, så grafitti och trasiga fönster
blev mer någonting av vårat dagliga mönster
denna utveckling ledde mig till nonchalans
och att åka fast var en rädsla som försvann
så medan dagarna gick, vart jag mer övertygad om
att klara en till, där jag skulle göra nya brott
utan att bli avslöjad, så därför var det aningen sjukt
men också den tidens enda smarta beslut, att inte vara
med andra gången konsum blev robbat.. så jag klara mig ur
att bli jagad av snuten som därefter kunde klara upp knuten
av all vandalisering...... våra glada dagar tog slut här.
jag som var van vid att "kasta och springa",
och bara ta allt som fick plats i min ficka
fick istället se sanningens bittra, ansiktes ilska
så vi gick ifrån kaxiga gangsters, till vettskrämda
barn, rädda för att skaffa oss så kallade prickar
för polisen var våra identiteter bara namn på en lista
men för oss betydde detta att vi skulle hamna i finkan
to be uppföljd.
Jag är ill, men du är iller... alltså djuret iller
|