från ett deprimerat perspectiv Idag har känt mig som ett emotionellt vrakOch klart att mina känslor framhävs så svagtHar tröttnat på allt som lever och rör sigför idag så kommer orden vara grövreOch om det behövs så kanske knogarna blöder.För jag söker efter hjälp men det finns ingen som hör det.Har alltid kämpat för livet med mina bröderMen Ödet har det senaste lockat med döden...Dissar samhälltet och allt va den framställerOch jag känner ibland att jag saknar mina klassvänner.Jag skakar på mina händer och försöker ändra på sättetSom dagen fördrivs på, jag vill bara ha det bättre.Rutin har blivit en del av mitt vardagslivJag saknar motiv efter dagens skitMen dagen blir väl vad man gör den till.Det känns som att jag går runt med världen på ryggenSå jävla tungt när inte ens jag pallar längre med trycket.