DMAt - Här har du sanningen du bad om!
Vi två var aldrig en dans på rosor
snarare att du svor och utgav mordhot..
Du gapade och skrek så fort du fick chansen
men aldrig kändes det som att vi satt på "kanten"
Vi slogs aldrig fysiskt, vi visste våra gränser
för trots all skit, fanns alltid bådas känslor
-Ingen kunde skada den andra
för kärleken höll oss samman
Vi älskade varandra, men tjaffsade ofta
men höll oss sansade, ganska så ofta....
Jag kommer ihåg våran start, så nervös..(haha)
att jag höll på att dö, en tjej så söt..
Först ville jag inte visa det..
men vägrade att mista dig!.....
Såg dig som en befrielse, en uppenbarelse
men såg mig alltid om "är kusten klar eller?"
För jag vågade inte förrän efter månaders tid
erkänna för mig själv att jag såg vårat liv
och inte längre MITT liv.....
Den smärta jag orsakade dig
bor hos och hatar mig......
Men du lyckades lämna två ärr, ett fysiskt
& ett spirituellt, något som är mer typiskt
Är att du lyckades gå vidare & jag står kvar
på samma perrong där vår kärlek tog fart....
Känner mig lika utbytbar som en säng
efter att du så snabbt, skaffat ny pojkvän!
Aldrig har jag längtat tillbaka till bråk
tjaffs, gräl så mycket som vår!
En kantstött pelare som inte pallar trycket
Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker
|