ord från mitt huvud
regndroppar faller från ovan och träffar mitt huvud
känner mig kluven i själen jag träffas av åskan
kan inte känna mig lovad, träffas av motgången från det mörkaste hålen
tittar mot månen och jag ser ett ljus, fast det är svårt att komma dit
hindras hela tiden av tiden som inte ger mig tid att hinna dit
jag har varit inne i den djupaste dalen som har dragit mig hit
till den jag är i dag, jag ser ingen ljus framtid...
jag dras hela tiden av ångesten inni själen, den tär på mig
fast ingen ser de, svarta ögon reflekteras mot era ansikten
mitt kroppsspråk måste säga nånting, eller är jag en vandrande död
ni ser mig rakt igenom som om jag vore ett spöke, hjälp mig någon
jag har fastnat i livet och jag ser port
öppnade ögonen för längesen, men ser ingen vändgräns
långtidsbunden jag svär -de bränns de känns-
lilla grejjen tyckte man då man va ju cool och så
fittan knyckte mitt liv å satte mig i ett klister
-som må å få- men ingen kan fucka ditt huvud register som denna,
den ställer till mer problem än vår stadsminister
typ varje kväll för att kunna sova du va tvungen gå -på en rastvistelse-
ute i skogen hällst för ingen fick veta, -få som redan visste-
vad som försegick i våran umgängeskrets, -den va bäst..-
vi tänkte ju aldrig på konsekvenserna
vi ville ju bara ha roligt å känna på konstverkerna
jag önskar idag att någon av oss hade ett sjätte sinne
men, gjort e gjort och nu är det ett minne
jag andas ut, och jag åker i väg svanens vinge