Softlikeapillow - Glöm vem du är, han är för jobbig att bära
än en gång, plockar jag fram pennan och pappret
blod droppar på knogen, sakta lämnar dom handen
jag vände på klacken och stegade ut
skrek ut fly förbannad, men jag vet att jag felade Gud
men ärligt vad menade du, med de slag som delades ut
ett efter ett i magen, och jag veknade till slut
kan inte leva som nu, jag har letat förut
efter mening i livet, jag har velat dö,
de e sjukt..
hur man som person, sakta men säkert
bit för bit, steg för steg
bryter ihop, blir till den personen man alltid skitit i,
och hatar sig själv så pass att man inte vill leva mer
vill inte vara den som är den, den som tänker på sig själv
har aldrig klagat på känslor som jag känt..
men jag har fått svälja så mycket, mer än du anar
kan inte lätta på trycket så jag ler än idag-
bara för att om du mår dåligt så vill ingen hjälpa dig
då kommer alla din vänner helt plötsligt lämna dig
jag kämpar än, emot minnen sen min barndom
från min mamma, familjen, utanförskap och hatord
jag bad om en plats i en gemenskap som jag hade blodsband till
men allt jag fick var mera hat och skuldkänslor att sola i
Som sagt RIP softlikeapillow