hanututututututut
jag är medveten om att saker och ting förändras,
när samma tanke från igår kommer fram dagar i ända
fattar fan inte hur människor kan leva sitt liv i tristess,
när man själv sitter på kungar, och nån annan på en hög med ess,
men jag vet nog bäst, fastän de andra kanske vet mest,
men vad fan vet jag, jag är lycklig ändå,
trots att man dagen efter undrar vad man tryckte igår,
en flaska med sprit, eller ett dussin burkar,
men jag tror jag drack mer igår än vad jag brukar,
jag lever enkelt, ändå söker jag genvägar,
och bygger på med mer mat för att få mer vävnad,
för vem vet egentligen om en ny istid är på väg va-
man ska bli vuxen, skaffa familj och bli gammal,
trots att mentaliteten hos mig ligger i samma nivå som en femtonårings..
Föddes med kolik, blev tagen när jag körde bil,
mitt liv har blivit till ödets ironi- dödens komedi,
likt ångestattacker ger jag folk andnöd,
och likt 50 cent lämnades du halvt död,
samtidigt som jag njuter av livet, softar upp med helrör,
men lite trött är jag på satir och roligheter,
när saker och ting kommer ikapp mig och lämnar blod på tapeten
men så länge jag vet vad jag heter, eller vem jag är,
så håller jag mig lugn- trots att jag aldrig kommer bli tung,
skiter jag i vilket så länge någon gillar vad man gör,
och jag kommer fortsätta pissa på folk tills den dagen då jag dör,
skrattandes åt livet trycker jag in gevärspipan upp i gommen,
känner järnet i munnen, och njuter av att jag är den enda i rummet,
flinar illa åt saker som ställt till de för mig, som sakta förgör mig,
men alla dagar är till vana,
så jag låter mina utbrott ge utslag på richterskalan,
för så vitt jag minns de, utgör personer som ni den minsta skalan,
så jag lämnar de sista raderna osagda, för jag skrev bara av mig