jag fotar regnet
någonstans i de minsta beståndsdelarna av en trasig metro
så gamnackar sig varenda människa igenom tunnelbaneresan
där finns muren runt intellektet och kroppen
här är platsen där man inte släpper in någon
trots att man aldrig varit närmare en annan människa
än nu
mellanstad rimmar gott med tonårsstad
sundsvall, du gör mig för arg för att kunna stanna kvar
och alldeles för rädd för att kunna dra
så mycket viskande nödrop från varje vilja
från storstan till småstan
felaktiga förväntningar på något annat
gör att man aldrig kan må bra
*
vikten av att somna tillsammans
poängterade du bäst när du bara lät mig
höra dig andas
bokmalen ser på sitt liv med tid
jag lägger värderingar i ditt OCH mitt
bryr mig inte längre om vad som inte finns
*
alkohol i blodet
en man har kräkts på sig själv
i sömnen
jag önskar honom all evighet i solen
och i drömmen
Som sötast när jag ser dina brister.
|