Demal & Sinút - Det svarta fåret
Jag och Sinút (Mojo) har försökt fixa ihop en låt, vi har lagt ner några dagars arbete, detta är dock bara skissen och vi kommer nog ändra en del. Här är det arbete vi har kommit fram till, uppskattar feed och kritik!
Vers (Sinút)
Mitt livsschema flyttar till andra platser som en skottkärra fram
Målar upp samma kanter och blanka spalter med konstnärens hand
Vaken från natt till dag men jag är en optimistisk bombsäker man
Makt utgörs genom kapital och bokstäverna genom ordverket
Som av er verbala kraft mot mitt skräckslagna bröstben
Mentala röster ekar med chocken som ett dödsbesked
Jag kämpar med trånga stämband, utan hjälphand
Ända fram tills jag flämtar med metallsmak i munnen
Känslan av hjärtattack stoppar inte mig när rädslan styr
Trycker innanför mitt knycklade pannben, tycker alltmer att
Mina äventyr är min nackdel för jag skymmer trappsteg för att ramla
Med mässingsrakhyvlar rakar jag, skrapar jag bort
Min känslomässiga bakfylla men ärren sitter kvar
Refräng
Hela början startas om igen och han vet redan hur det känns
Solo står han där utan nån vän och upplever hur smärtan bränns
Och han känner endast ångest, man, innan han har hunnit komma hem
Ingen tar tag i det som har hänt och det hela började om igen
Vers (Demal)
Han slår upp ögonen, den lilla pojken vaknade
Känner den grova rädslan, svetten kramar lakanet
Förlamad av allt skakande, banar i sin vana till frukostbordet
Brer mackan och sväljer den tills han får nog av det
Kliver ut ur ytterdörren för att sedan stega in i bussen
Ännu en dag på skolan, som att låta blomman leva utan solsken
Ni är stolarna, jag är bordet utan bordsben, tar ni emot mig
Om jag faller mot er? Hoppar av vid ändhållplatsen
Gör entré vid skolans portar, med dagens enda kraft, sen
går han längs med korridoren, längs med skåpen de svarta fåret
Kommer knuffen han fruktat, kommer orden han knappast tål
Men snart kommer höstlovet i följd av en värre dag
Men innanför bröstkorgen sitter ärren kvar
Refräng
Hela början startas om igen och han vet redan hur det känns
Solo står han där utan nån vän och upplever hur smärtan bränns
Och han känner endast ångest, man, innan han har hunnit komma hem
Ingen tar tag i det som har hänt och det hela började om igen
It's more than a game...