Vers 3 Jag törs inte höja ribban då den sitter lite väl för lågt. För det känns så fel, så jag väntar här och tittar på. På allt som kommer här och går, hållt på i flera jävla år. Med att ligga på en bår, för jag har inte lärt mig än att stå. På mina egna ben, så jag frågar finns det något stöd för de? Upplys mig, så tror du mig när jag säger att jag behöver det. Behöver inga sömnmedel, för jag sover fan normalt endå. Följer inga fotspår, som ett facit, för livet som ska klås. Av mig och utan problem, för folk tror att jag behöver hjälp. Men jag är trött på hjälp, jag vet att jag kan klara mig själv. Genom att vandra över likhögar för dem som har ramlat. När jag sätter höga mål, och jag kommer lyckas med dem alla. Jag lyssnar till mitt hjärta och inte på alla andra. Inte ens på min mamma, för hon kan inte sluta klandra. Mig för att jag inte blev som hon ville att jag skulle bli. Blev något annat, hon var inte nöjd, och då tacklades mitt liv.
Do yourself a favor tie your laces be yourself and strive for aces.