Texten från en fegis Jag har tänkt för mig själv hur det startaSen dag ett som du lärde mig att hataJag hade ett stort hjärta med viljan att älskainnan rädslan tog över och du strypte den känslanångesten och ängslan gjorde mig begränsadden gjorde mig försämrad, förändradJag vill inte längre se på när du sabbar ditt livför du sabbar mitt liv och du ödslar min tidJag önskar att det finns något alternativ från att ta detta kliv, när alla andra ser förbijag lever i en repris varje dag är sig lik...Förhållanden, kärleken, ärligheten och härlighetenLögnen, ovissheten, svartsjukan och ensamhetenJag ligger sömnlös var natt och lyssnar på klockaninget sunt förnuft nu när tankarna krockarska jag stanna kvar i ditt grepp eller ska jag ta stridenatt tro på sina drömmar är att gå sovande genom livetÄra till er som har plogat sin väg framtagit sig upp ur havet av skuld och skamborstat av axlarna från sand och dammbevittnat verkligheten även fast den är smärtsamjag vill inte spola tillbaks och göra om det som skettgör det du fruktar mest av allt och du kommergaranterat att dö av skräckså jag lever i min fantasi nu när lampan är släcktdär jag vågar vara mig själv, där inget kan gå snettDet är inte lätt att vara ensammen det kan vara dubbelt så svårt att vara tvåspeciellt när vi inte tänkt på grunden vi står påsnart faller vi ner i en avgrund där minnerna blir askgrå...