SupremeV - ! Svårt att vara ärlig men.. Nu står jag här på mina jävla knän igenmed fingrarna i halsen och tränar bort min kräkreflexoch jag känner hur ångesten tränger sig påtror knappast att nån av mina vänner förstårhur jag känner och mår när jag fäller en tårHur varje steg är en börda med mina tunga klivEn meter kan ibland verka som hundra milFör jag vet de e fel med snubbar som har bulimiMen missförstå mig inte, jag har mina ljusa dagarSom när jag stashat upp ett förråd av bruna varorVilket för mig är en bra anledning att sluta klagaKan vara utan mat, pengar... till och med utan datormen så fort det tar slut måste jag ut och jagaför problemet tycks återupplivas när drogerna sinar... nästan det enda vettiga kvar som står vid min sidapz(Inlägget ändrat av SupremeV 2012-05-23 02:56:45)