Samhällets avskrap droppar av regn faller tungtåter tillbaka igen vid min startpunktkan inte stoppa det, inte ta det lugnttankarna i huvudet bara far runtbottnar i självföraktets bråda djuppunkterar bubblan av ångestens vassa spjuti flaskan ser jag verkligheten titta ut,jag är bara i början på livets slutvemodighet, sorg och ambivalensfegblodighet, noll koll och för många procentfår mig att rygga tillbaka, till min parkbänkför mycket stress, krav ger hårda hjärtslaghårt tryck och press, samma skit varje dagdelar en flaska med grabbarna i vårt "A-lag"skålar, ropar och skrattar åt människorna i vår stadde springer förbi med mobiler och gapvem är det egentligen som är samhällets avskrap?