Valdemar - Natt - #03 Jag sitter under skenet av stjärnornaSom faller över min kindSamt smeket av den vördade vindI närheten ett sällskap i konversationÖvan hörs löven förande sinBland träd och buskageVars namn undvikit mitt minneDet gör behaget denna lund givit int' mindreVäxterna burna av rötter med hävdad kurageBestiger mitt takFör en mot himlen klarare siktOch jag ur min hågkomst tager en diktStrör orden för vindenSpar solen åt vintern!Svala natten är min sommarSvala takten, kroppen svagt domnadMed fridfull håg jag mot rummet vänder omJag från dagens snara fick ledigtSjunker nu ned i min slummer under änglasångGod natt, må du vara för evigt!