Fegon - Panik
Återpostning från ca 2010.
Det känns som att min bröstkorg imploderar
Det känns som att mitt hjärta exploderar
Jag behöver luft. Jag behöver få ner luften i lungan
istället för att luften bara ska rullas på tungan
Jag måste verkligen sänka min puls
men hur fan ska jag få tankar att vänta en stund?
Jag kväver mig själv och tankarna vandrar iväg
Hur fan hamna jag här?
Det är ångest. Det är panik. Det är hjälplöshet
Min hjärna har lämnat mig, jag har tappat kontrollen
och känns som att kroppen ramlat och landat på golvet
Jag bara ligger där och ser mig förlora något underbart
och varje rop på hjälp är som att sätta döda rosor i en sprucken vas
Snälla, kan man inte få stanna tiden?
jag behöver få chans att andas lite
Det känns som om jag brinner upp och samtidigt drunknar
och jag kan nästan se minnen förtvinar och framtiden ruttnar
Jag kan höra min puls, jag kan se hur hjärtat bankar i bröstet
samtidigt som det känns som om jag ligger och famlar i mörkret
Allting blir svart. Och plötsligt kan jag börja njuta för stunden
samtidigt som jag kämpar mig mot ljuset i slutet av tunneln