min mormor lider av psykos. eller vi vet inte riktigt vad det är för fel på henne, men med tanke på hurdant hon beter sig. så borde hon lida av antingen en psykos eller schitzofreni. men hon är väldigt hemlig av sig. hon får dock hjälp för det nu, men när jag var liten så vägrade någon ta ställning till detta alls. och hon insåg/inser inte själv att hon var galen, så hon vägrade att göra någonting åt saken. som sagt. eftersom hon inte uppfattar själv att hon är sjuk så ogillar hon att ta mediciner, eftersom hon blir dåsig och annorlunda på dem. dessutom tror jag att hon är rätt paranoid och uppfattar det som en konspiration. hon har även en väldigt kontrollerande personlighet (jag tror inte att det är ovanligt när det gäller psykostiska sjukdommar). så ibland så lyckas hon övertala min morfar (som sköter detta) att inte hjälpa henne, och då faller hon tillbaka i sitt sjuka stadie. vilket är väldigt jobbigt eftersom hon är så kontrollerande. hon brukar göra saker som tillexempel: ta reda på telefonnummer till mina vänner, ringa dem och säga att jag är sjuk, ringa tandläkare och kolla fall jag har vart där osv osv. när jag var liten så sa hon till och med till dagispersonalen på det dagiset jag gick på, att jag hade aids. vilket var en total lögn (såklart). min familj har påverkats av detta otroligt mycket. mest för att hon, som sagt är så kontrollerande. TEX min mamma och moster har inte lyckats klippa navelsträngarna. och kämpar fortfarande om vem som är det bästa barnet. jag tror inte alls det är ovanligt att barn till psykossjuka människor blir sådana. och det har påverkat mig och mina kusiner, att ha föräldrar som inte är självständiga och kräver ansvar. mina kusiner har dock haft en pappa att vända sig till, och det har inte jag. ibland känns det faktiskt som att jag har vart en mamma till min egna mamma. dessutom har jag/vi såklart råkat ut för samma sjukheter som min mormor behandlade min moster och mamma med när dem var små. innan hon tog några mediciner så var hon mer aggressiv, och hade vanföreställningar. hon brukade gå runt och viska för sig själv. och blev rasande om man gjorde någonting som inte passade henne, hon kunde även skada människorna runt sig utan anledning. som tillexempel, när hon borstade mitt hår så drog hon loss stora tussar från skallen på mig. jag vet faktikst inte om hon gjorde detta för att hon inte förstod, eller helt enkelt för att hon var sadist. det var inte mycket man förstod eller förstår när hon faller tillbaka i psykosen. jag är själv livrädd för att hamna i samma stadie som hon är. jag har ett rätt svagt psyke, jag har haft grov panikångest, vart riktigt paranoid, haft social fobi/torgskräck. men och andra sidan så är det kanske inte så konstigt med tanke på hurdan min uppväxt har vart. men i vilket fall så tänker man på, att det kanske är ärftligt, och mina små neuroser kanske kommer att utvecklas till en psykos så småning om. och tankarna runt det är väldigt mörka. och helt obeskrivliga. psykotiska människor skrämmer mig ofattbart. .. äh det är inte ens någon idé att jag försöker förklara känslan över psykos. och förresten, jag läste lite i tråden innan. det som dem flesta verkar beskriva är panikångest. i grunden är det rädsla över att tappa kontroll över nuet. man kan få känslor som att man kommer att dö på stört, att man är galen.. osv. känslan under attacken är ungefär som att man går i en dimma. eller det är rätt svårt att förklara. det finns bra sidor att läsa på nätet (orkar inte leta upp någon men sök på google). förövrigt så klassas inte psykoser under rus som riktiga psykoser. om du har en riktig psykos så är du inte medveten om att du hallucinerar.
"Men i dessa tider är ju våld vardagsmat. På den tiden hade polisen Volvo 740 och var allmänt frånvarande."