Alkoholism, en sjukdom?

Alkoholism klassificeras enligt WHO som en sjukdom.

och ja jag håller på att snoka källa, tar en stund för jag har lite svårt för WHO:s hemsida.

nä jag ger upp, den där sidan är för mig helt obegriplig.

here we go

alcoholism (F10.2) A term of long-standing use and variable meaning, generally taken to refer to chronic continual drinking or periodic consumption of alcohol which is characterized by impaired control over drinking, frequent episodes of intoxication, and preoccupation with alcohol and the use of alcohol despite adverse consequences. The term alcoholism was originally coined in 1849 by Magnus Huss. Untill the 1940s it referred primarily to the physical consequences of long-term heavy drinking (beta alcoholism in Jellinek's typology). A narrower concept is of alcoholism as a disease (see alcoholism, disease concept of) marked by loss of control over drinking, caused by a pre-existing biological abnormality, and having a predictable progressive course. Later, the term was used by Jellinek and others to denote the consumption of alcohol leading to any type of harm (physical, psychological, or social; individual or societal). Jellinek subdivided alcoholism thus defined into a series of "species" designated by Greek letters (see Jellinek's typology). The inexactness of the term led a 1979 WHO Expert Committee* to disfavour it, preferring the narrower formulation of alcohol dependence syndrome as one among a wide range of alcohol-related problems. Alcoholism is not included as a diagnostic entity in ICD-IO (see dependence syndrome). Despite its ambiguous meaning, alcoholism is still widely employed as a diagnostic and descriptive term. For instance, in 1990 the American Society of Addiction Medicine defined alcoholism as "a primary, chronic disease with genetic, psychosocial, and environmental factors influencing its development and manifestations. The disease is often progressive and fatal. It is characterized by continuous or periodic: impaired control over drinking, preoccupation with the drug alcohol, use of alcohol despite adverse consequences, and distortions in thinking, most notably denial." Other formulations have split alcoholism into various types, some regarded as diseases and some not (see Jellinek's typology). Distinctions are made between essential alcoholism and reactive alcoholism, where "essential" indicates that alcoholism is not secondary to or precipitated by some other condition; between primary and secondary alcoholism, to indicate the order of onset in cases of dual diagnosis; and between Type I and Type II alcoholism, the latter having a male-linked, strongly genetic component. In older usage, dipsomania (episodic drinking) and alcohol addiction referred to loss-of-control drinking: inebriety also had a broader reference to habitual intoxication and its harmful effects.

Bakis X2

en alkoholist blir inte av med sin sjukdom om du sätter honom i ett hus utan alkohol?

och använder du verkligen "bullshit!" som argument?

joda
javisst är det så, var lite luddigt skrivet av mig. det vi kan fråga oss är ju hurvida det är ett recessivt eller dominant anlag. låt oss anta att det är ett dominant anlag. vid meiosen kommer kromosomerna att dela sig då också rekombination kan ske. i slutändan kommer det ju att bildas fyra unika könsceller där vi kan anta att hälften bär på dessa anlag, andra hälften inte. risken att drabbas bör ju då vara 50%. skulle det handla om recessiva anlag krävs det ju att båda föräldrana bär på genen, antingen på ena eller båda allelerna. om ena föräldern då skulle vara alkoholist så vet vi att alla könscellerna kommer att innehålla anlaget. den andra föräldern kan antingen ha ena eller ingen allelen kodande för anlaget. om en av dem är det så kommer hälften av dennes könsceller att bära på anlaget och risken att drabbas är då också 50%. skulle båda föräldrarna vara alkoholister skulle det ju då vara värre.

fortfarande ställer jag mig något skeptisk till diskussionen om alkoholistgenen

Bakis, jag tog bort det för ditt inlägg sa två saker. 1 att du hade facit: alkoholism är en sjukdom. Sen att du tyckte synd om folk i USA som tvingades gå på AA, när  AA är frivilligt och de som går på möten gör det frivilligt.

som jag sa, en alkoholist utan alkohol är fortfarande en alkoholist. Det krävs eftervård...

och bullshit.. världens mest sanningsenliga program.

sen så känns det ju som om folk härinne har väldigt spridda åsikter om vad ordet "sjukdom" beyder.

en alkoholist utan alkohol är en nykter alkoholist... så enkelt är det.

Bakis X2

så om jag väljer att utsätta mig för strålning och får cancer så är jag inte sjuk?

sätt en alkoholist brevid en som är förkyld då bakis... hur resonerar du där?

precis som misery_chick skriver... låt säga att den som är förkyld gått i förtunna kläder en kall dag. Är då denna inte sjuk?

eller den med kräksjuka som åt av julbuffén dagen innan?

eller hon som födde barn och ökade risken för livmoderhalscancer?

HIV då? Han kunde skyddat sig!!!
Anorexi?? ÆT EN PIZZA!!!!
Ormbett? AKTA DIG FØR ORMEN FØRFAN!!!!
Rabies?? Umgås inte med hundar!!!!

Bakis X2

jag tycker du borde sluta fylleköra den här tråden och komma tillbaka imorgon.

Shit kunde du inte sagt att du ær full min væn, det sæger ju så mycket mer.

1. Diskutera berusad ær ju direkt inte givande.
2. Førnekelse brukar vara en god grund till... ja just det!

touché!

kadadze
Jag førstår inte resonemanget. Kræver att man går dit? Som jag skrev høgre upp ær førsta steget i tillfrisknande erkænnande av sjukdomen och sedan ska man såklart sjælv søka hjælp eller bli uppmuntrad till det

Ja du hade ju ett långt utlägg om hur farligt det är att sluta med alkohol, jag påpekade då att det inte är några problem att få detta övervakat av medicinsk personal för att minimera riskerna, att fortsätta dricka är ju inte direkt mindre farligt..

genom att kalla det för en sjukdom så skjuter man bort det personliga ansvaret och ökar risken för misslyckande. "inte mitt fel att jag inte kan sluta dricka, det är en sjukdom".
Alla ursäkter för drickandet gör det lättare att fortsätta på samma sätt som man genom att skylla på orättvisor etc understödjer sitt missbruk.

nu är ju det i sig inte avgörande för huruvida det är en sjukdom eller inte, men jag tror att en stor anledning till synen på alkoholism som en sjukdom faktiskt har med denna undanflykt att göra.

beteenden är inte sjukdomar, vare sig stärkande eller destruktiva, att alkoholism leder till en massa sjukdomar är en helt annan sak..

om jag röker och får lungcancer och kol är inte "nikotinism" en sjukdom,
om jag dricker och pajjar min lever är inte alkoholism en sjukdom..
om jag käkar mat och blir fet och drabbas av hjärt och kärl sjukdomar är inte fetma en sjukdom.


men just denna obalans kan leda till døden vilket inte ær fallet med ex. førændrad kost (om du nu inte menar att folk kækar ståltråd eller nåt). Dessutom brukar førændringar av detta slag gøra det lættare att få återfall.

att det är allvarligare betyder inte att det är en sjukdom, utan just bara att det är allvarligare. allvarliga förändringar leder inte till att risken för återfall blir större, det har snarare med obehagsnivån att göra.. där är ju dock risken rent allmänt rätt lika för kost och alkohol, finns tex personer med erfarenhet av opiatberoende som säger att dom hade mer abs av socker än opiater.. men men, nog med sidetracks..

Angående definitionen får du gærna lænka till WHO:s definition. Annars tar jag hellre 23 amerikanska alkoholforskares definition framfør två anonyma whoa-anvændares.

"WHO har definierat friskt som frånvaro av ohälsa och sjukt är närvaro av ohälsa. Acceptansen av all ohälsa som sjukdom har härmed ökat. Vanliga och normala symptom vid naturliga livskriser har därmed kommit att definieras som sjukdom."

mer värdelös definition får man nog leta efter, med den definitionen är ju tex medicinbiverkningar sjukdomar, fan bakfylla likaså.

poängen med ett definierat begrepp blir rätt liten om definitionen innefattar allt förutom en sak.

men det har ju också bekæmpning av vilken sjukdom som helst.
Nej, du kan sluta dricka alkohol genom ett aktivt val, du kan inte sluta ha aids genom att göra det. där är skillnaden. alkoholist väljer du att vara, sjuk är du vare sig du vill eller inte.
därför är inte alkoholism en sjukdom.

Att motivation och tro ær en viktig essens i tillfrisknande gæller inte enbart alkoholism utan det går før alla sjukdomar. Men det har væl ingen sagt emot?

Återigen inte på samma nivå, du blir somsagt inte botad från cancer, aids, eller ens en förkylning hur mycket du än vill eller tror, detsamma kan inte sägas om alkoholismen.
individens livsgnista spelar dock roll men främst vid återhämtning efter medicinska behandlningar, bortsett från den välobserverade placebo effekten då såklart.

men men, sjukdomar väljer man somsagt inte, beteenden styrs helt av val. vill man kan man, mind over matter.

vill førmedla ær att alkoholister har ett sjukligt beteende och de behøver hjælp før att tillfriskna.

att alkoholism är en sjukdom och att beteendet är sjukligt är för mig skilda saker, även om jag hellre skulle säga att det är destruktivt än sjukligt. att säga att alkolister BEHÖVER hjälp tycker jag också är fel då man då återigen förminskar det personliga ansvaret.

alkoholister behöver inte hjälp för att sluta, men hjälpen kan göra det enklare. jag är dock övertygad om att alla kan sluta själva, viljan måste bara va tillräckligt stark.

ta tex följande situation, vi utvecklar ett chip som dödar alkohlisten om den får i sig alkohol, sen opererar vi in detta chip i ett gäng alkoholister.. hur många tror du kommer dricka igen?
visst, vill man dricka en sista gång mer än man vill leva så dricker man väl igen, men jag tror att 99% skulle sluta dricka pang bom även om vi inte ger dom en gnutta hjälp.

nu är ju detta svårt att göra i praktiken, men det visar endå på att viljan är a och o.
alkoholisten måste hitta något som gör att valet att dricka väger mindre tungt än valet att inte dricka.  det är inte så att man bara bestämmer sig och sen vill man inte dricka mer, det gäller att hitta något man vill mer än att dricka, först då kan man sluta.

sen bör det nämnas att det finns två typer av alkoholism, det ovanstående gäller bara för den "fristående" alkoholismen. när drickandet beror på något bakomliggande så funkar det såklart utmärkt att slå ut denna faktor, nu är det väl såklart en mix av båda, men slår man ut den bakomliggande orsaken till det destruktiva beteendet som tar form av ett alkoholmissbruk så kanske grundviljan att sluta dricka räcker i sig för att grundproblemet är löst, typexemplet är människor som tex finner gud och sedan över en natt slutar dricka pang bom och behovet är som bortblåst.. men då har ju alkoholismen varit mer ett symptom och inte en orsak.

"ta tex följande situation, vi utvecklar ett chip som dödar alkohlisten om den får i sig alkohol, sen opererar vi in detta chip i ett gäng alkoholister.. hur många tror du kommer dricka igen?"

jag tror rätt många skulle det, faktiskt.

joda
missade du att abstinens kan vara ett tillstånd som kan leda till döden?

Det här med att man är stämplad som alkoholist livet ut tycker jag är rent, ursäkta franskan, skitsnack. Att erkänna sin "sjukdom" och därmed erkänna att man är just "sjuk" gör ingenting annat än att försvaga individens självförtroende. Man lämnar över sig själv i "experternas" händer när beslutet hela tiden ligger hos en själv. Om man är "nykter alkoholist" så är man helt enkelt nykter. Jag skulle personligen aldrig kalla mig för "nykter alkoholist" då man i det fallet medger att man fortfarande lider av ett missbruk fastän att man inte intar alkohol.

bperb

en skillnad mellan homosexualitet och missbruk är att missbruk orsakar permanenta förändringar i kromosomens heterokromatin

Det var inte jämförelsen mellan alkoholism och homosexualitet i sig som jag syftade på när jag refererade till homosexualitet i mitt tidigare inlägg. Tesen var att homosexualitet en gång sågs som en sjukdom vilket det, av de allra flesta, inte gör idag. Detsamma kan gälla alkoholismen, det är en ren definitionsfråga. Jag erkänner t.ex. att alkoholister har ett sjukligt begär efter alkohol men inte att alkoholism i sig är en sjukdom. Det blir lätt en aning förvirrat när man pratar förbi varandra. Alla definierar uppenbarligen inte sjukdom på samma sätt. Vissa tänker främst på fysiska sjukdomar medan andra tänker på psykiska.

joda, de flesta förnekar att de har ett problem..och det är ju inte en alkholist som kommit på att det är en sjukdom utan medicinska forskare.

jag har f.ö. sett ett par alkoholister få svart på vitt att dricker du mer så kommer du dö, mer eller mindre direkt, dricka mera, och dö.

Okej, medan jag satt och finslipade det där hann tydligen joda ta alla mina poänger och mer därtill ;P

potatissuger
ja, och jag ifrågasatte dvarför du ens jämför nåt som inte kunnat styrkas med nåt som kan styrkas? bara för att homosexualitet en gång i tiden ansågs vara en sjukdom kan du ju inte direkt börja hävda att allt som upptäckts efter det inte kan stämma.

misery
så om jag väljer att utsätta mig för strålning och får cancer så är jag inte sjuk?

Underbart exempel, en person som solar för mycket och av cancer,
är soldyrkari en sjukdom?

en person som dricker för mycket drabbas av skrumplever,
är drickandet en sjukdom?

jag skulle svara nej i båda fallen, att något orsakar sjukdomar betyder inte att orsaken är en sjukdom, bara att det är verkar vara destruktivt om man löper allvarliga risker att förstöra sig själv.

valet är inte en sjukdom, resultatet är det.
så för att återgå till din fråga till bakis.

du är sjuk i cancer, inte i "strålning"-ism
känns som du mer talade emot din sak än något annat.

Bounty
joda, de flesta är inte på avgiftning faktiskt.. utan de flesta som är alkoholister (inte a-lagare, utan de som går till jobbet har familj etc. ) går i frivilligvård. Alltså behandling..

Det har jag inte påstått heller, vardags alkoholister som har dricker för mkt men inte konstant har inte samma behov av att ligga på avgiftning, så finns ingen anledning att dom ska ligga där heller. sen är det ju inte så att man antingen är på avgiftning eller på behandling, avgiftningen är en del av behandlingen eftersom att både fortsatt drickande av direkt avbrytande innebär en livshotande situation som bör övervakas av medicinsk personal.. för att påbörja behandlningen krävs ju i regel att man är nykter.. behövs inte detta steg skippar man det ju självklart.

sen tror jag dom flesta alkoholister inte söker vård alls, men sen stämmer det nog som du säger, även om jag tror att dom som får behandling i lika stor utsträckning är direkt/indirekt tvingade dit som frivilligt ditkomna. (nu syftar jag alltså på inledande vård genom socialtjänsten och inte typ AA-möten osv, där är det självklart inte många som är pga tvång)

sen har vi såklart dom som ligger i mitten och genom tvångsvård kommit till insikt och gjort valet att sluta och därefter genomgår frivillig behandlning..

joda

men att dricka är inte i sig en sjukdom, däremot kan man genom drickande utveckla alkoholism.

joda

alkoholisten måste hitta något som gör att valet att dricka väger mindre tungt än valet att inte dricka.

En hel drös med behaviorister jublar i sina gravar! Så länge den negativa förstärkningen(chipet) är mer kraftfull än den positiva(alkoholen) kommer personen i fråga att förändra sitt beteende och söka att undvika att bli utsatt för bestraffningen. Om du låter en hund få en "utskällning" varje gång den jagar en kanin är ändå chansen stor att hunden finner att tillfredsställelsen i att jaga kaninen är större än straffet. I det fallet förstärker man straffet till den grad att hunden upplever att kaninen inte är värd besväret.

Självklart riktas det mycket kritik mot det här synsättet som kan ta ganska brutala uttryck, dock är det väldigt effektivt när det gäller att forma "önskade" beteenden.

joda
varför vill du inte svara? det är beroendet som är sjukdomen och följderna ett resultat av den. isåfall kan du ju hävda att AIDS inte är en sjukdom eftersom det inte är viruset i sig som dödar utan infektioner när immunförsvaret sänkts

bperb

Du undgår än en gång poängen. Jag säger inte att det behöver vara så, däremot att det kan vara så. Forskningen strävar hela tiden efter framsteg, därför är den i ständig förändring och paradoxalt nog gäller det även "sanningen".

Beroendet i sig är inte en sjukdom, det är ett sjukligt begär efter någonting.

potatissuger
ja nu hänger jag inte med alls. forskningen pekar mer och mer på hur upprepad stimulation av hjärnan med hjälp droger skapar en sjukdom.  i den här frågan ligger vi ju snarare på strävan än en tro på att vi sitter på sanningen. och som sagt, hittills verkar det tydligt som att det faktiskt är så. du vet att forskning inom naturvetenskapliga ämnen mer än nåt annat handlar om att komma på en teori och sen försöka motbevisa den. i det här fallet verkar det som att teorin håller

joda, de som söker öppenvård gör det själva... som min pappa.

du kan inte bli nykter om du inte vill.. därför de flesta som hamnar på torken får återfall, för de blivit tvångsomhändertagna.

bakis
skärp dig, att förvränga meningar och hitta på egna tolkningar är inte att argumentera utan dagisfasoner. jag trodde vi hade kommit fram till att uttrycket sjukdom kan vara flera saker.

Ja precis, folk verkar inte kunna skilja på att bruka och missbruka.

Alltså har ni varit runt alkoholister førstår ni varfør, om inte bjuder jag hærmed in er alla till Rigshospitalet hær i Køpenhamn så kan vi springa runt på intensiven och kolla på våra delirium-patienter. De kommer oftast in frivilligt och anmæler sig men vill såklart sticka såfort rysningarna kommer.

Kan det vara så att vi har træffat en øm punkt hos er som så aktivt argumenterar emot?

bperb

i det här fallet verkar det som att teorin håller

Du spelar mig rätt i famnen. Inom positivistisk forskning använder man sig av deduktiv-hypotesprövning  för att falsifiera de olika hypoteserna, ja. Som sagt så grundar sig mycket av forskningen på forskarnas antaganden. Att det fortfarande räknas som en provisorisk "sanning" behöver inte betyda att det faktiskt är så det ligger till.

bakis
vilket är anledningen till att jag ogillar hela AA grejen,

bperp
missade du att abstinens kan vara ett tillstånd som kan leda till döden?
Läste du ens vad jag skrev?

jag syftade självklart på abs som drogsug och inte obalanssymptom.
de symptomen hade jag ju redan nämnt och behandlat.

misery
jag tror rätt många skulle det, faktiskt.

Så du menar att en stor del av alkoholisterna är självmordsbenägna?
Dumt sätt att ta livet av sig på.. att deras personliga hälsa inte är prio 1 är en sak, att medvetet ta sitt liv är något helt annat.

Jag har inte stött på en enda alkoholist som hellre vill dö än sluta dricka av det 50tal jag träffat iaf, men men. jag har väl råkat stöta på 50 ovanliga alkoholister helt enkelt.


bounty
joda, de flesta förnekar att de har ett problem..och det är ju inte en alkholist som kommit på att det är en sjukdom utan medicinska forskare.

synen på alkoholism som en sjukdom har vi garanterat AA att tacka för i störst utsträckning.
sen finns det forskare som säger allt möjligt åt alla håll och kanter, så det säger inte så mycket. Om alkoholism är en sjukdom beror på hur man definierar sjukdom.. jag och många med mig tycker uppenbarligen inte att alkoholism uppfyller dessa kriterier då det handlar om ett beteende man väljer. jag och många med mig anser att man inte väljer en sjukdom, den har man. sen att man blir sjuk när man förgiftar sig själv dagligen om och om igen är rätt uppenbart.

sen menade jag de som varit alkoholister, inte de som är inne i det. antagligen kan det väl delvis förklaras av den kognitiva dissonansen. man kan inte förstå att man valt att skada sin omgivning så mycket, så då lägger man över det på sjukdomen för att denna konflikt ska lösas.

potatis
Det här med att man är stämplad som alkoholist livet ut tycker jag är rent, ursäkta franskan, skitsnack

Instämmer helt, klart uppenbarligen har man ju trillat dit en gång, så man kanske inte ska utmana ödet igen, men när beteendet är brutet förstår jag inte hur man kan vara alkoholist.
förstår inte heller hur det går ihop med synen på alkoholism som en sjukdom, vilka symptom på denna sjukdom har den alkoholist som inte druckit på 20 år och förändrat sitt beteende helt och fullt?

finns nog många som efter några år kan dricka igen utan att falla tillbaks i missbruk, men somsagt, känns väl dumt att utmana ödet, har man trillat dit en gång vill man väl inte trilla dit igen. typ som att feströka när man slutat röka, slutar sällan väl.

"nykter alkoholist" då man i det fallet medger att man fortfarande lider av ett missbruk fastän att man inte intar alkohol.

Precis, nu kan man ju vara nykter alkoholist såklart om man inte fixat beteendebiten än..
men när man förändrat sitt beteende så är man ju klar med den biten och inte alkoholist på nått sätt.

misery

jag har f.ö. sett ett par alkoholister få svart på vitt att dricker du mer så kommer du dö, mer eller mindre direkt, dricka mera, och dö.

Jo, men det är ju för att dom inte tror på dödsbudet, om du vet med 100% säkerhet att nästa öl dödar dig, då tror jag inte att du tar den.. att ösa förmaningar över alkoholisten är inte särskilt effektivt, sånt har dom ju hört redan otaliga gånger. tvärtom så vet snarare alkohlisten att denne inte kommer dö nästa gång den dricker, så en sista gång går ju alltid att dricka, än är man ju inte död.

--------


homo diskussionen är rätt ointressant, men en kort kommentar..
homosexualitet anses än idag vara en sjukdom av vissa..
personligen är det lika lite en sjukdom som alkoholism..

joda

jag tror inte det handlade om att de inte trodde på vad doktorn sagt, detta handade inte om att de fått förmaningar i stil med "alkohol är farligt, fy på dig om du dricker", det här var "dricker du ett glas till så dör du"
 till exempel så gick en på medicin som var tokdödlig i kombination med alkohol, en annan var väldigt, väldigt sjuk.
de visste vad som gällde, men kunde inte låta bli helt enkelt.

men som jag sagt tidigare, jag jobber med rikiga exremfall.

Nu ska jag vara lite jobbigt petig, men ack så viktigt.
Man får inte återfall, man tar ett återfall.

potatissuger
ja det har lagts fram teorier, teorier som ska falsifieras, det är vad forskning går ut på. det handlar om att ta hänsyn till så många variabler som möjligt, och genom att testa dem se ifall det observerade resultatet kan förklaras med hjälp av någon av dem (motbevisa hypotesen). Nu när det de senaste åren har börjats forska på epigenetik har förklaringar på varför det inte gått att motbevisa teorin. forskningen går som sagt framåt, men den kommer aldrig (eller troligtvis aldrig) inom något ämne bli en absolut sanning, bara mer eller mindre troligt. i det här fallet väljer jag att tro på vad forskare hittills kommit fram till.
ja det är klart som fan jag inte är låst vid tanken att det är sant, men varför ska jag istället tro på något som pekar på motsatsen?

bakis
nej, jag skrev att det är beroendet som är sjukdomeN, inte sjukdomar. influensa är en sjukdom, vinterkräksjuka en annan och cancer en tredje. det betyder inte att jag likställer en speciell sjukdom med alla sjukdomar.

joda
nu kanske jag blandade ihop ditt inlägg med nån annans, men det är farligt att låta en alkoholist att sluta tvärt, det är inget man gör själv

Alkoholism är ingen sjukdom enligt mig. Att det ska finnas en alkoholistgen finns det lika många vetenskapliga rapporter emot som för..

Vem som helst utvecklar inte ett beroende.

Samhället bör självklart hjälpa individer oavsett problem.

bperp.
risken att drabbas bör ju då vara 50%.

ja, siffrorna blev rätt, tyckte din formulering lät lite knepig bara..
man får alla olika gener från båda, bara att man får den ena av två uppsättningar som varje individ har :)


misery
men att dricka är inte i sig en sjukdom, däremot kan man genom drickande utveckla alkoholism.

att sola är inte heller en sjukdom, men genom att sola kan man utveckla "sol"-ism.

alkoholism för mig är inget annat än ett beroende som vilket annat. ett beroende anser jag inte vara en sjukdom. däremot anser jag somsagt att alkoholism leder till en massa sjukdomar, precis som rökning gör det. men själva beroendet att dricka anser jag inte va det, det är en naturlig konsekvens av ett långvarande tillförande av en substans + beteende.

potatis
Självklart riktas det mycket kritik mot det här synsättet som kan ta ganska brutala uttryck, dock är det väldigt effektivt när det gäller att forma "önskade" beteenden.

Man kan ju jobba med positiv förstärkning också =)
men det verkar ju dock vara så att det är den negativa konsekvensen som fungerar bäst.

antabus är ju ett praktexempel på denna typ av behandling. alkoholisten mår bara piss av att dricka, så drickandet blir inte längre ett lockande alternativ. problemet är väl att medicinen måste tas också :)


bperp
varför vill du inte svara? det är beroendet som är sjukdomen och följderna ett resultat av den. isåfall kan du ju hävda att AIDS inte är en sjukdom eftersom det inte är viruset i sig som dödar utan infektioner när immunförsvaret sänkts

Måste missat ditt svar. sry, beroendet är inte en sjukdom eftersom att viljekraft är starkare än beroenden. gäller bara att förändra tankemönster etc tillräckligt för att det ska fungera först. AIDS är inte en sjukdom för att den dödar, utan för att det är ett virus som slår ut grundläggande funktioner. sjukdom har inget med dödlighet eller allvarlighet att göra.
har du en sjukdom som gör att du får en liten röd fläck på undersidan av höger lilltå är det fortfarande lika mycket en sjukdom som aids eller cancer.

bounty
joda, de som söker öppenvård gör det själva... som min pappa.

långt ifrån alla inom öppenvården är där genom eget initiativ. men ja, som jag skrev, ungefär hälften inom öppenvården tror jag är där utan myndighetsinblandning, däremot tror jag bara 1-2 av 10 eller så är där helt av egen vilja, medans resterande är där för att någon krävt det, make barn jobb whatever.  det är också dessa 1-2 som oftast kommer att lyckas med behandlingen i stort sett.

du kan inte bli nykter om du inte vill.. därför de flesta som hamnar på torken får återfall, för de blivit tvångsomhändertagna.

avgiftning och tvångsvård är långt ifrån samma sak. avgiftning sker rätt ofta frivilligt också då alkisarna själva lägger in sig mellan varven när dom supit för hårt.. fast klart, dom flesta besöken där lär ju vara kortvariga besök efter LOB och polistransport..

men sen är vi helt överrens, du blir inte nykter om du inte vill. sen menar jag också att vill du så blir du nykter. gäller bara att vilja tillräckligt mycket.

kadadze
Alltså har ni varit runt alkoholister førstår ni varfør,
som jag skrev ovan har jag vistats med alkolister under två års tid dagligen.

om inte bjuder jag hærmed in er alla till Rigshospitalet hær i Køpenhamn så kan vi springa runt på intensiven och kolla på våra delirium-patienter. De kommer oftast in frivilligt och anmæler sig men vill såklart sticka såfort rysningarna kommer.

delerium är inte heller särskilt vanligt, även om det kan leda till extremt allvarliga situationer. vanligare är ep/kramptillstånd som i sig kan döda. tur det finns bra mediciner att tillgå.

Kan det vara så att vi har træffat en øm punkt hos er som så aktivt argumenterar emot?

Vilken öm punkt skulle det va? tråden handlar om hur man definierar en sjukdom, vi köper inte definitioner som bara är rena ursäkter för att slippa ta personligt ansvar för sitt agerande.

misery
 till exempel så gick en på medicin som var tokdödlig i kombination med alkohol, en annan var väldigt, väldigt sjuk.
de visste vad som gällde, men kunde inte låta bli helt enkelt.

men som jag sagt tidigare, jag jobber med rikiga exremfall.

som tidigare nämnt räcker det att man inte tror med nån enstaka procent för att det i kombination med det kognitiva tankefelet "det händer inte mig" ska resultera i att man dricker en gång till (och sen en gång till etc..)

för att metoden ska funka krävs det att bestraffningen sker i direkt anknytning så att man inte kan ifrågasätta korrelationen. men visst, ta någon annan effekt istället. finns garanterat något som även dessa individer värdesätter, barn, syskon färäldrar etc..

om du säger åt en alkoholist morsa att en droppe alkohol leder till att hennes unge dör tex, eller vad hon nu kan tänkas värdesätta så kommer det med största sannolikhet att fungera av förklarliga skäl. men visst förutsätter det att individen värdesätter något mer än sitt drickande, men ja har svårt att tro att någon alkoholist tycker sitt drickande är viktigare än allt annat i livet.

capone
Man får inte återfall, man tar ett återfall.

helt rätt, återigen handlar det om att inte talla på det personliga ansvaret =)
ber om ursäkt om jag skrivit något annat..

bperp
nu kanske jag blandade ihop ditt inlägg med nån annans, men det är farligt att låta en alkoholist att sluta tvärt, det är inget man gör själv


beror på hur drickandet sett ut, men som jag skrev för tio år sedan, alkohol är den "farligaste" av de vanliga drogerna att sluta med efter ett intensivt långvarigt brukande. 

joda

jag fattar hur du menar, men det känns ju som en lite väl science-fiction och tortyr-aktig metod

*Kopierar inlägg till framtida uppsatser om urspårningar på internet och dess effekt på det vardagliga livet*

jodå dina inlægg e helt galet långa och ger mig ingen mening.

Kan du inte skriva din "tes"?

Min ær att alkoholism visst ær en sjukdom nær man væl har utvecklat den, inte føre, och att den då (allt som oftast) kræver professionell hjælp (om man inte ær sjukt viljestark).

Vad ær det som en alkoholist ska ta personligt ansvar før? Att han har blivit alkoholist? Om han gør det då, vad hænder då? Ska vi hjælpa han eller inte? Vad ær det du inte håller med oss om?

Skit nu i sjukdomsdefinitionen.

misery
haha, minst sagt =)
syftet var inte att lägga fram en "bra" metod på något sätt, ville bara konkret visa att viljan är allt som krävs för att bryta alkoholismen. sen skadar det ju somsagt inte att få hjälp på traven med nån form av behandling som är lämplig..

kaladze

verkligheten kan inte så lätt beskrivas med ett fåtal ord, men det du efterfrågar återfinns i mina första inlägg som var korta sammanfattade kärnfulla.

alkoholism är kortfattat ett substansberoende i kombination med ett destruktivt beteendemönster som leder till fysisk och psykisk skadeverkan hos individen.

om man inte ær sjukt viljestark
Sjukt viljestark måste man nog alltid vara för att klara något så jobbigt som att förändra ett helt beteende. Om nu inte drickandet är ett symptom för något annat bakomliggande såklart, då blir alkoholbiten en baggis när man klarat av det tidigare som helt klart kan behövas prof. hjälp med att avhjälpa. beror ju somsagt på vilken typ av drickande det handlar om.


Vad ær det som en alkoholist ska ta personligt ansvar før?
Sitt liv och sina val.

Att han har blivit alkoholist?
Ja, ingen har blivit alkohlist åt denne.

Om han gør det då, vad hænder då?
att minska det personliga ansvaret är att underlätta återfall och rättfärdiga fortsatt missbruk. Om tar ansvar blir det enklare att sluta och man ger mindre utrymme för återfall.

Ska vi hjælpa han eller inte?
Man ska alltid hjälpa den som vill ha hjälp.

Vad ær det du inte håller med oss om?
Att alkoholism är en sjukdom. Synen på alkoholism som sjukdom känns mer som en dålig ursäkt för att slippa ta ansvar för det man gör/gjort samt för att legitimera fortsatt missbruk.

som jag skrev tidigare är jag inte ute efter att skuldbelägga missbrukaren, det finns ingen skuld. alla gör fel. men ansvaret ligger helt och fullt hos individen.

Okej men då tycker vi samma sak bortsett från att jag tror att det ær en sjukdom, men då har jag också flera kællor som styrker detta. Du har inga førutom ditt rationella tænkande som fallerar (hela tiden):

som jag skrev tidigare är jag inte ute efter att skuldbelägga missbrukaren, det finns ingen skuld. alla gör fel. men ansvaret ligger helt och fullt hos individen.

???

Sen før tredje gången så felciterar du mig och lægger ord i min mun. Ingen minskar ju någons skuld eller vill ens lægga en skuld på någon. Vem har sagt att om vi klassar en alkoholist som sjuk, så tar vi bort ansvaret från han? Vi sæger snarare som så: "kompis du ær sjuk och du måste gøra något åt saken, men ta det lugnt, vi ska hjælpa dig!".

Jag vill gærna veta vad du sysslar med, nær du ær omkring dessa 50-tal alkoholister.

kaladze
det är en godtycklig definition. finns inget rätt eller fel. det är en sjukdom enligt svensk definition, men detsamma gäller bakfylla då definitionen är så lös.

bakfylla tycker nog inte dom flesta är en sjukdom, likväl täcks det in.

Sen før tredje gången så felciterar du mig och lægger ord i min mun. Ingen minskar ju någons skuld eller vill ens lægga en skuld på någon.

Jag menade inte att du påstod att jag tyckte så,
du bad mig förklara vad jag tyckte, jag förklarade.
Då många vill skuldbelägga samtidigt som dom pekar på personligt ansvar kände jag att det var viktigt att betona att detta inte gäller mig.

förövrigt har jag omöjligen felciterat dig då jag endast har citerar genom ctrlc - ctrlv :)
isåfall har du tolkat det jag skrivit som mina åsikter som citat av dina.

Vem har sagt att om vi klassar en alkoholist som sjuk, så tar vi bort ansvaret från han?
Det sker per automatik. En sjukdom styr du inte över, därför är det inte individens fel, det är ju sjukdomen som gör att han dricker, inte han som väljer att dricka. Visst att man kan anse att det är en kombination, men hur du än vrider och vänder på det innebär sjukdomsbegreppet att du lyfter av en bit ansvar.
jag köper inte det synsättet.

man dricker inte för att man är alkoholist, man är alkoholist för att man dricker.

Jag vill gærna veta vad du sysslar med, nær du ær omkring dessa 50-tal alkoholister.
förstår inte hur det är relevant. för deras och min anonymitets skull går jag helst inte in på det. numera har jag dock fullt upp med studier så sällan man träffar annat än studenter.

Du førvrænger ord och vid flera tillfællen har citaten inte varit mina men stått under mitt namn.

Nej, men vi tycker ju samma sak i den frågan, du bara førvrænger det igen. Klart som fan att Gud inte plockar upp alkisar och droppar dem på behandlingshem. De måste ta førsta steget sjælva.

1. precontemplation
2. contemplation
3. action
4. maintenence

Många av dem behøver hjælp med punkt 3 och punkt 4 (i børjan i alla fall), sen om du vill kalla dem sjuka eller icke-sjuka, lægga ansvar eller inte lægga ansvar, lægga skuld eller inte lægga skuld ær irrelevant då de i de allra flesta fall ær i ett sjukligt tillstånd. Du kan inte sæga till dem i det tillståndet "HEJ! TA ANSVAR FØR DITT LIV! SLUTA DRICK!"
Det låter som en bildekal.

Sen ska de ju såklart sjælva se till att de sedan håller sig friska, nær de væl blivit det, men det ær en annan fråga.

Det ær relevant før att jag hoppas, om det ær sant, att du i framtiden visar lite større sympati och medkænsla, de ær också mænniskor æven om de gjort massa fel i livet, och vill de ha hjælp ska de få hjælp, inte mænniskor som trycker ned dem genom att lægga ansvar och skuld på dem i ett mycket kritiskt læge i deras liv.